Göteborgsposten – 19 april 1862, sida 1

? D.S — —— — — — — —— — jag icke skall tillåta, det ni ensam begifver er hem vid en sådan timma som denna. Klockan är elfva. — Men hvad skall lady Isabel säga? hon skall säkert bli mycket orolig. — Lugna er; jag vet icke, om hon är bemkommen ännu, och d.ssutom gör det ju detsamma. Då Barbara kommit hem, skyndade hon i hast upp till sin mor och berättade henne allt hvad som händt, sedan hon lemnade henne. Ilon blef mycket glad vid underrättelsen om att hennes far ännu icke kommit tillbaka hem. Lady Isabel befann sig i sitt toiletterum, då Carlyle kom tillbaka. Hon satt vid ett litet bord, hvarå henns skrifschatull stod uppslaget, och skref med feberdarrande hand på ett papper. Carlyle gjorde henne några frågor om, huru hon tillbragt aftonen, ä hvilka hon endast gaf några korta svar. Han frågade henne derefter om hon icke tänkte lägga sig. — Jag är ej sömnig, svarade hon. — Jag är mycket trött, fortfor advokaten, och jag går till hvila. — Gå då; det finnes ingenting som hindrar. Han lutade sig ned för att kyssa henne, men hon vände hastigt bort ansigtet. IIan trodae henne vara sårad, derföre att han icke följt henne på middagen. — Mitt barn, hviskade han och lade mildt sin hand på sin hastrus skuldra. IIvarföre chagrinera dig så mycket deröfver? Var det väl mitt fel? God natt då och visa dig icke ika truwpen i morgon.