Göteborgsposten – 15 april 1862, sida 2

da tillbaka till ditt kontor! inföll hon, under det hennes; läppar skälfde. i — Skälet dertill är mycket enkelt, Dill sköter vanligen de affärer, som påkomma under aftonens lopp, men denna gång är min närvaro alldeles oundgänglig. — Mun, fortfor Isabel efter ett ögonblicks tystnad, det finnes väl åtminstone iogenting, som hindrar; dig från att komma litet senare? — Äfven det är mig omöjligt. Hon svepte sin scbal omkring sig och skyndade med snabba steg utför trappan. Carlyle följde benne och bjelpte benne upp i vagnen. Han sade henne farväl! men hon stirrade, utan att cus svara honom, framför sig, som om hon varit förstenad. — Vid hviken timme skola vi hemta mylady? frågade lakejen, då Isabel hunnit fram till mr Jeffersons. — Kl. (210. Kort före åtta, ringde Ricbard Hare, klädd i sin långa blus och hatten med de breda, nedfällda brättena, sakta på kontorsdörren. Carlyle kom sjelf och öppnade; han var ensam i hela huset. — Stig in, Richard, sade han och tryckte hans hand; jag vill hoppas, att ni ej mött någon ? — Det vet jag icke, sir, jag har gått med nedsänkt hufvud. utan att våga se upp. — Och huru är det med er? — Så som det kan vara med en olycklig, hvilken förföljes af ödet och svigtar under dess tyngd.