Göteborgsposten – 15 april 1862, sida 2

Klockan var var fem, innan Carlyle kunde begifva sig till East Lynne; andra vigtiga sysselsättningar hade qvarbållit honom på sitt kontor. Han skulle ej ens begifvit sig hera nu, om han icke varit nödsakad att underrätta sin hustru om omöjligheten för honom, att göra henne sällskap till mrs Jefferson. — Du har då alldeles glömt, att vi äro bjundna till kl. 6? sade Isabel, då hon fick se Carlyle inträda. — Affärer af den högsta vigt hafva hindrat mig från att komma förr, svarade han, och jag beklagar, det jag måste underrätta dig om, att jag icke kan fara med dig på denna middag. — IIvarföre då? frågade hon med uppretadt inre och nedtryckt af en mängd underliga tankar. — Jag har för denna afton öfverenskommit om ett möte på mitt kontor; det är fråga om en mycket vigtig angelägenhet. Var väl detta en förevänning, för att få vara tillsammans med Barbara ? Denna tanke bemåktigade sig lady Isabel och trängde djupt in hennes själ. Hennes anlete afspeglade de mest stormande känslor af harm och vrede. Carlyle blef förvånad deröfver. — Isabel, fortfor han, du gör orätt uti att finna dig sårad häraf. Det är ej mitt fel, jag svär dig det. Det är en sällsam affär och af den högsta vigt, och det är omöjligt för mig att anförtro den åt Dill. Jag är verkligen tröstlös öfver denna otur. — Men jag har aldrig förut sett dig någon afton vän