Göteborgsposten – 15 april 1862, sida 2

— ——— — — Hvad är det för ett skäl, som för er till West Lynne, Richard? — Önskan att få återse dessa ställen. Jag var alldeles beherrskad af denna min ästundan. Dessutom, jag vill tillstå det för er, dref en bemlig röst mig hit. Men tiden förrinner, är ni väl säker om att den ifrågavarande personen skall komma ? — Ja, jag boppas det åtminstone. Men vänta det är helt säkert han, tillade Carlyle, i det han nu hörde en klocka ringa. Följ mig, Richard och skynda er. Richard lät icke säga sig detta två gånger, och han drog sin hatt så djupt ned öfver ansigtet, att sjelfva näsan alldeles doldes. Carlyle före honom in i den gamle Dills heligaste rum, stängde igen dörren med dubbelt lås och stoppade nyckeln i sin ficka. Var detta ett försigtighetsmått, bvarigenom han ville hindra kaptenen från att gå in i detta rum eller Richard för att komma ut derifrän? Advokaten ensam visste det. Garlyle gick derefter att öppna dörren och bjöd kaptenen följa honom in i den sal, som brukade upptagas af skrifvarne. Denna sal var upplyst af flera gaslågor. Carlyle lagade under samtalets lopp så, att kapten Thorn stod upprätt under några minuter, derpå bjöd han honom en stol, som stod alldeles midtemot den lilla dörrutan. (Forts.)