tillgifvenhet de vågade. I sin smärta vred hon sina händer och vände tillbaka till fönstret. Barbara gick med långsamma steg allsen utför. Andtligen syntes Carlyle komma, han gick emot benne med stora steg. De helsade på hvarann och tryckte hvarandras händer, Lady Isabel hade sina blickar fästade på dem. — Ah, hvad jag är glad öfver att få återse er! sade Barbara. Vet ni, att jag i dag varit på ert kontor? Ah, om ni kände nyheterna! — Hvilka nyheter? Röra de Thorn ? — Nej, Richard, gentog Barbara och tog den hemligbetsfulla biljetten ur klädningsfickan. Jag fick den här i morse från Anna. Carlyle tog papperet och läste med stor uppmärksamhet igenom det. Ingendera utaf dem tänkte på att lady Isabels svartsjuka och kapten Lenisons ondskefulle blickar spionerade på dem. Äfven miss Carlyle hade fått syn på dem. — Archibald, det tyckes mig som om försynen skickar honom hit i detta ögonblick. Våra misstankar i afseende på Thorn kunna nu få något stöd. Ni måste laga så, att Richard får se honom. Men hvad kan väl orsaken vara till att han nu kommer hem igen? — Han behöfver väl mera penningar, förmodar jag, sade Carlyle. Vet mrs Hare af detta? (Forts.)