Göteborgsposten – 12 april 1862, sida 1

— — nade honom en summa af 2, 000 francs för att dermed bestrida omkostnaderna. — Huru går det med era affärer hos sir Piter, frågade Carlyle samma afton kapten Lenison. — Det står ännu och väger, genmälte Lenison; jag har ej fått någonting: de der gamla girigbakarne vilja gerna ha tid på sig. Ett lika falskt och lögnaktigt svar, som han sjelf var bedragare och lögnare. Han hade för öfrigt sina hemliga skäl för att dölja sanna förhållandet; med ett ord, han önskade icke lemna East Lynne. Något annat, som blef allt värre istället för att bättras, var lady Isabels svartsjuka. Kunde det väl vara annorlunda? Barbaras täta möten med Carlyle, kapten Lenisons giftiga förtroenden underblåste denna förtärande eld. Missnöjd, uppretad emot sig sjelf och mot hela verlden, lefde Isabel i ett tillstånd af ständig öfverretning och en tanke på hämnd började redan utveckla sig inom henne. Hon hade samma dag kapten Lenison besökte Lenison Park, öfverraskat Barbara och sin man, medan de promenerade tillsammans. Hon åkte i en tilbury genom West Lynne, och hennes vagn passerade helt nära förbi dem, utan att de märkte det, så fördjupade voro de i ett förtroligt samtal med hvarandra. Dagen derefter, under det familjen Hare spisade frukost, blef Barbara, som hade blickarne riktade mot fönstret, varse brefbäraren, hvilken närmade sig huset. Hon skyndade ut till honom. — Jag har blott ett enda bref, sade han, och det är till er.