— Gerna, jag skall säga till, men vid hvilken tid skall han fara och hemta? Fastän man ej nämnt någon timme, ansåg Barbara sig dock kunna svara: — Kl. 10, om ni så vill; vi skola då vara hemma igen före pappa. — Godt, sade Tom Herbert. Er far, min och två eller tre andra gubbstutar roa sig för närvarande med att fylla salen derhemma med tobaksrök. De skola säkerligen hålla på dermed ända tills qvällsvardsdags. Tycker ni om små repartitionstillställningar, miss? — Mycket. — Nåväl! vi skola några stycken ha en sådan om en fjorton dagar, ty Jack är återkommen. — Återkommen! utbrast Barbara förvånad. — Ja, han kom just nu i dag med en sf sina kamrater, officer liksom han sjelf. Han behöfver förströelser och nöjen, och han har svurit på, att om de unga flickorna i trakten icke göra hvad de kunna för att han skall finna tiden kort och angenäm, så skall han aldrig mera komma tillbaka, för att här tillbringa sin permissionstid. Kom derföre ihäg och bered er på att mottaga alla de bjudningar som nu skola regna öfver er. Farväl! — Godnatt, miss Hare, bifogade Otway Bethel. (Forts.)