Göteborgsposten – 7 april 1862, sida 2

pade Barbara. Hvarföre låter ni en bedräglig inbillning så inverka på er själ? Det är verkligen löjligt. — Mitt barn, hvad vill du väl att jag skall kunna göra ? sade mrs Hare till henne, i det hon tog hennes hand och drog henne intill sig; nej, jag hängifver mig icke åt mina drömmar; kan jag väl hindra dem från att göra mig sjuk och förorsaka mig feber? I går mådde jag verkligen riktigt bra, jag kände mig riktigt väl, då jag gick till sängs; jag hade under hela dagen, såvidt jag vet, icke en enda gång tänkt på den stackars Richard och likväl kom drömmen åter. Jag hade icke gjort eller tänkt på någonting, som kunde återkalla honom i mitt minne; men det oaktadt, kom likväl drömmen tillbaka. Säg mig, mitt barn; hvad kan jag väl göra ? — Det var så länge sedan ni hade dessa elaka drömmar. — Ja, så länge sedan, Barbara, att jag började ej mera frukta deras återkomst. Jag tror, att jag icke haft en enda, ända sedan Richard i smyg besökte oss, det är nu flere år sedan. — Var det en mycket elak dröm, min mor? — Mycket hemsk, mitt barn. Jag drömde, att den sannskyldige mördaren kommit till West Lynne, att han var nära oss och att vi... Dörren öppnades nu häftigt och fredsdomaren inträdde med ett dystert och uppretadt ansigte. Den stackars mrs Hare var så rädd der hon låg, att Barbara skyndade från sängen, Rådmannen hade emellertid icke kunnat höra deras samtal. : : . (Forts.)