Göteborgsposten – 7 april 1862, sida 2

santa upplysningar, men äfven visar nödvändigheten af den enighet som vi härofvan förordat. Enligt nämnda uppsats, befinna alla de tre flottorna sig i ett öfvergångstillstånd, men stå så långt efter sin tid, att segelfartygen ännu utgöra en betydlig del af sjöförsvaret. Sverige har 26 segelkrigsskepp, hvaraf 8 linieskepp och 5 fregatter, med 892 kanoner, Norge 8, hvaraf 2 fregatter med 130, och Danmark 17, hvaraf 3 linieskepp och 5 fregatter, med 592 kanoner; men ett par af Sveriges linieskepp äro byggda under åren 1782—85, och flere andra äro i verkligheten odugliga till tjenst; i det hela kan den svenska segelflottan, om man endast fäster afseende vid dugligheten till tjenstgöring, reduceras till 10 fartyg, hvaraf 3 linieskepp och 3 fregatter, med 376 kanoner, den norska till 2 skepp, hvaraf i fregatt, med 56 kanoner, och den danska till 8 fartyg, hvaraf 3 linieskepp och 3 fregatter, med 414 kanoner. Segelskeppsflottan är således i tillbakagående, hvilket äfven är det önskligaste. I Danmark är man böjd för att uppgifva kanonsluparne, i stället för hvilka skola begagnas skrufkanonbåtar, under det man för syns skull bibehåller kanonjollarne; i Sverige skänker man dem något större uppmärksamhet, förnämligast derföre att Ryssland ännu har qvar sina rodd kanonbåtar. — Vid uppräknandet af ångflottan har man icke tagit med i beräkningen de fartyg, som först vid slutet af året eller till nästa år skola bli färdiga. Antalet af de ångfartyg, som kunna vara färdiga till en kampanj i sommar, blir då för Sverige 15 skepp med 206 kanoner och 2,380 hästars kraft, hvaribland 2 linieskepp och 1 fregatt, den siste likväl endast om 22 kanoner, för Norge 14 skepp med 143 kanoner och I,630 hästars kraft, hvaraf 1 linieskepp och 4 fregatter. Denna sista ar emellertid icke tillräckligt upplysande, ty afseende måste fästas vid hvarje skepps rörelselörmåga, aktiva och passiva styrka, sjöduglighet o. s. v., men det framgår likväl af förteckningen, att Danmark, oaktadt de grundade klagomålen och bristerna i sitt sjökrigsmateriel, icke för flottans del behöfver blygas för att erbjuda de tvenne brödrarikena en allians. De båda grannmarinerna (Sverige-Norge) äro emellertid så långt ifrån att arbeta efter en gemensam plan, att man skulle tro, det de aldrig tänkt på något förbund. Till pansarfartygen har ingen af de tre nationerna ännu hunnit; Danmark låter visserligen bygga 2 stora skrufskonertar om 3 kanoner och 150 hästars kraft med granatfasta sidor, och Sverige har tvenne skrufkanonbåtar af jern med 2 kanoner och 60 hästars kraft, etter hvad det säges med tjocka jernplåtar i vattengången, under byggnad i Stockholm, men dessa förtjena knappast namn af pansarskepp. Den tidigare utvecklingsgraden, fullkraftsträskeppen, är svagt representerad i våra flottar. Först bland dessa må nämnas den norska fregatten, Kong Sverre, som lopp at stapeln 1860, om 52 kanoner och 500 hästars kraft, dernäst den svenska fregatten Vanadis om 22 kanoner och 400 hästars kraft, samt slutligen danska Jylland om 44 kanoner och 400 hästars kraft, samt senare Peder Skram? om 56 kanoner och 600 hästars kraft. De tre nämnda fartygen äro de mest tidsenliga i Skandinavien, men de äro aildeles olika beväpnade, Kong Sverre med tvenne 60-pundiga kulkanoner, 32 st. 60-pundiga granatkanoner och 18 st. 30-pundiga kulkanoner, inalles 3,116 centner; Vanadis med 20 svåra kanoner på batteriet och två 72-pundiga vändbara granatkanoner på däcket, inalles c:a 1,500 centner; Jyllands armering består uteslutande af 30-pundiga kanoner till en tyngd af 2,060 centner. Af de öfriga skruffregatterna hafva Niels Juel och Sjelland de kraftigaste maskinerna, för hvilka S:t Olaf och Tordenekjold stå tillbaka. Af skruffregatterna kunna de 6 (de danska ÅThor?, Heimdal, Dagmar, de svenska Gefle om 6 och Orädd? om 10 kanoner samt den norska Nidaros om 6 kanoner) anses för temligen snabba skepp, under det den norska korvetten Nornen om 20 kanoner och 80 hästars kraft endast har ringa kraft. Skruflinieskeppen med hjelpkraftsmaskiner hatva betydliga brister. De af de trenne nationernas ångkrigsskepp, som måhända bäst kunna ställas tillsammans och bringas till att verka i förening, äro skrufkanonbåtarne. Maskinerna hafva i de svenska och norska båtarne 60, i de danska 70 hästars kraft. de norska båtar