Göteborgsposten – 5 april 1862, sida 2

kom Carlyle att tänka på Boulogne och kapten Lenison, och han päminte sig då, att han annu icke nämnt något för sin hustru om den föreslagna påhelsningen. Då de åter sutto i vagnen, för att vända tillbaka hem, trodde han sig böra återupprätta denna glömska. — Isabel, sade han, jag väntar till oss en gäst; ba vi något rum att mottaga bonom uti? — Javisst, och det skulle i annat fall mycket lätt låta sig göra att få ett sådant i ordning. — Godt, men det skulle kunna hända att han kommer i morgon söndag. — Hvem väntar du då? Kapten Lenison. — Hvem? utropade den unga qvinnan med en ton af den djupaste bestörtning. — Kapten Lenison! Sir Peter samtycker till att samtala med honom; men lady Lenison vägrar att taga emot honom på deras slott, och jag har derföre föreslagit, att han skulle få sig ett rum på East Lynne. Lady Isabels rörelse var så stor, att hon omöjligen kunde få fram ett enda ord. Hennes hjerna omtöcknades och hon förlorade nästan under några ögonblick medvetandet. Derpå tyckte hon sig se jorden öppnas och en väg föra henne till paradiset; men samvetet bjöd henne dock snart, att visa tillbaka all gemenskap med Francis Lenison. Carlyle fortfor att prata, och berättade omständligt hela det samtal han haft med sir Peter. Men lady Isabel hörde honom icke, hennes tankar voro annorstädes, och hon öfverlade