Göteborgsposten – 4 april 1862, sida 3

eträfvan är att föra er dit j önsken — till eu afgörande stridsfält. Det är min pligt, att ställa er der. Det -kall vara min omsorg — såsom det ock alltid varit — att vinna seger med den minsta möjliga förlu-t. Jag vet att j, om det behötves, skolen tolja mig till våra grafvar för den rättvisa saken. Gud ler öfver oss! Segern väntar oss! Jag skulle ej vilja, att j tron er kunna uppnå målet utan en manlig kamp. Jag vill ej dölja för er, att j hafven tappra fiender att bekämpa; fiender, väl värda det stål, som j skolen begagna. Jag skall komma att fordra af eder stora och hjeltemodiga ansträngningar — snabba och långa marscher — kanske försakelser. Vi skola dela alla dessa med hvarandra, och när detta krig är öfver, skola vi alla återvända till våra bem, i medvetenhet om att vi ej kunna begåra någon större hedersbetygelse, är den stolta sjelfkänslan af att vi tillhöra Potomacsarmåen!