Göteborgsposten – 4 april 1862, sida 3

tänkt på Leipzig. Det betraktas som algjordt, att Wurzburgarne med denna kongress vilja bereda Preussen ett nytt Olmitz. Glädjen ofver reaktionens framsteg i Preussen sramlyser ock fullkomligt ur deras organers uttalanden, emedan Mellaustaterna, som nu äro betriade från den preussiska agitationens tryckning, hafva mindre orsak till bekymmer och misstroende i afseende på ordnandet at föorbundsrosormtrågan?. Det blef för någon tid sedan beslutadt, att en allmän stor tysk skyttefest skulle firas i Frankfurt, för att imponera på utlandet och gifva vittnesbörd om den tyska enhetens ullvaro de facto. Men de goda tyskarne tyckas, när det kommer till kritan, vilja låta det stanna vid det pompösa beslutet. En tysk tidniog tager med Schwung i tu med saken och klagar bitterliga. Mörka skyar, heter det, visa sig vid horisonten och hota det vackra töretaget med mörker och köld. Sydtyskarne vilja ej möta; i Schwaben, Bayern och Österrike tror man, att det icke blir nägon nationaltest, utan en partifest för Gothar, smätyskar, preussiska anhängare, nationalföreningsmedlemmar o. 8. v. Man tyckes hafva fått skräck i kroppen, sedan sista skyttetfesten i Gotha, der den bestämda politiska färgen redan framträdde vid valet af ställot och den presiderande furstens (at CoburgGotha) bekanta åsigter, och der sydtyskarne klagade ötver och skrattiade åt nordtyskarnes ovanliga itver etter att tå hälle tal. Litet längre fram heter det i bladet: Huru är det väl nu bestaldt med andan mom värt tadernesland? Eu storartad, djup, betecknande yttring af den nationala viljan har upplöst sig i gift och galla! Ett dodligt hat har skiljt det tyska folket i tvenne läger, hvilka, om det i dag eller i morgon skulle komma ull ett inhemskt krig, skulle rusa med större raseri emot hvarandra än mot den gemensamma yttre fienden ... Det är ett skådespel, hvaråt ujeflarne i helvetet kunna skratta och irojdas; men nej, det behofves inga djeflar; hänets dämoner bo i de menskliga kropparne, de sitta rundtomkring i utlandet och frojdas, de haiva tagit plats på egoismens breda sate inom landet ... Det är en verkligt tordomd hexering, hvari den tyska tragan butvit sast: Mellanstaterna (Sachsen, Bayern m. tl.) vilja hindra förbundsstaten från att komma under preussisk ledning, under det Preussen och dess anhängare vilja förhindra en federatioanordning. Etter ett häftigt utfall mot nationalbeväpningen och dess anhängare, framkommer bladet, som ej är någon annan än Augsburger Allgemeine Zeitung, med foljande uppmaning till sydtyskarne: J viljen alltså icke begifva er till Frankfurt, omedan j frukten att der finna en majoritet af nordtyska förbrytare, som drifva smätysk politik? Nåja, om majoriteten at de till festen aumälda skyttetöreningarne tillhöra detta läger, så masten j gå dit! Dragen dithän! Ju flere skyttar desto bättre, ty da aro ju de andra icke mera i majoriteten. m de prata, kunnen ju äfven j prata; om de gapa, hafven ju äfven j munnar! — Vi hafva anfört detta såsom ett bevis på att äfven en så i sig sjelf stor idö, som att samla representanter af alla Tysklands skyttar till en gemensam nationalfest af hemliga intriger och vissa furstliga manipulationer fuskats bort. Tyska folket är ännu ej moget för sin summangjutning till ett helt, det söndras i smålappar af obetydliga tvister och grälsjuka, och det finnes i Tyskland ej någon Viktor Emanuel, som kan af dessa brokiga bitar få tillsammans en sammanhängande väfnad. Konung Wilhelw I har kastat bort möjligheten; virrvarret och afunden hafva äter fritt spel. Detta är så mycket farligare, som furstarnes intressen nog icke skola förbises äfven på bekostnad af folkets, och detta föras i ledband in uti äfventyr, hvilka äro för detsamma skadliga. En fast folkvilja, lika fast uttalad, skulle gifva Tyskland ett annat utseende och leda det in på frihetens väg, der det skulle kunna insamla välsignelser och fördelar åt sig sjelft; en svug folkvilja, rodocka för furstlig äregirighet, skall befordra eröfringsprincipen, och småningom göra Tyskland moget för honom på andra sidan Rhen. Studentföreningen i Berlin är upplöst. Orsaken dertill säges vara ett nyligen hållet gille, hyari, utom den studerande ungdomen äfven många äldre och ansedda män deltogo, hvilka förut varit medlemmar af föreningen. Vid nämn de gille skall det icke ha saknats eldiga tal och skålar för Preussens och Tysklands frihet och välgång. Handelsfördraget mellan Tyska Tullföreningen och Frankrike undertecknades i Berlin d. 29 mars. Från Iom äskritves, att kanoniseringen af de japanska martyrerna först i maj skall komma att ega rum, vch att förberedelserna till denna fest ifrigt bedrifvas, så att den skall i