Göteborgsposten – 4 april 1862, sida 1

ste det. Det var från miss Carlyle och denna hade lemnat det åt sin bror just då denne afreste, med begäran att han skulle taga det med sig, så kunde man spara de dryga postpenningarne. I Stilen i detta bref var lika sträf och lakonisk som miss Carlyle sjelf, och slutade på ungefär följande sätt: ,,Jag skulle velat skrifva er mera, men Barbara Hare, som tänker tillbringa dagen hos oss, har nyss anländt. Barbara IIare på East Lynne! Ah, detta var för mycket för Isabel, och den bikt hennes läppar varit nära att uttala, sjönk åter ned i djupet af hennes hjerta. Hon endast svarade, att hon önskade få återse sma barn, att hon ej kände sig längre ha mod till att vara så långt skiljd ifrån dem ; och hon sade detta under tårar, — Hör nu, Isabel, mumlade Carlyle, om du verkligen beslutat återvända till East Lynne, så lofvar jag att taga dig med mig. . Och se henne nu på höjden af den lifligaste glädje ! Hon började skratta och hoppa omkring som ett barn, och hon tackade Carlyle med mun och läppar, i det hon så godt som alldeles öfverhöljde honom med sina kyssar. — Isabel, sade Carlyle till henne med ett solvarmt lxende, minns du, att du under första tiden af vårt äktenskap icke älskade mig, och att du då tröstade mig med den försäkran att kärleken nog skulle infinna sig en dag? Näväl, om jag ej för mycket misstagit mig, har kärleken nu kommit. Vid dessa ord kände Isabel sitt hjerta smärtsamt hoptryckas; hon hade svårt att dölja sin förvirring och åter