Göteborgsposten – 3 april 1862, sida 1

Ställningen i Italien. körande den nuvarande ställningen i Italien förekomma i senaste utländska tidningar korrespondenser, ur hvilka vi meddela följande sammanfattning : Ratazzis kabinett tyckes på god väg att bli fulltaligt, och man hoppas att detta skall ske derigenom att det till medlem vinner en person, hvars namn med glädje skall hälsas af många bland dem som för ofrigt visat den största motvilja för de öfriga nuvarande ministrarne. Utrikes ministersportföljon har blifvit erbjuden Torrearsa, som nu är prefekt i Florens, men eljest samme man som i egenskap af envoye extraordinaire vid hofven i Stockholm och Köpenhamn spelade en så lysande roll och blef med så mycken entusiasm emottagen. Man hoppas kunna slutligen förmå Torrearsa att mottaga nämnde porttolj. Blefvo dessa torhoppningar realiserade skulle kabinettets ställning betydligt forbättras. Torrearsa är ej utmärkt genom någon vidsträckt intelligens eller större energi; men han är en man om hvars djupa hederskänsla och äkta italienska patriotism ej en skugga af tvifvel kan hysas. Uttöres arrangementet blir icke desto mindre Ratazzi ministerens själ. Ehuru de farhågor, som oroat de fleste 1 afseende på den nuvarande konseljpresidentens ytterligare böjlighet eller rent af underdånighet för franske kejsarens vilja, ej på en gång skulle blifva skingrade, så hade man dock med Torrearsa som utrikesminister visshet om att de officiela handlingarne skulle gå igenom händer hvilka aldrig kunna fläckas af en handling stridande emot italienska nationens intressen och värdighet. Olyckligtvis har en officiös lika val som officiel gemenskap egt rum mellan hotvet i Turin och Tuilerierna. Det finnes många sanna fosterlandsvänner hvilkas hjertan icke varit lugna alltsedan M. Benedetti kom till Turin säsom en representant af sin kejserlige herre och som med misstänksamhet betrakta M. Vimercatis och andra agenters täta resor från Turin till Paris och tvärtom, medförande bret och budskap, om hvilka man fruktar att utrikes ministeriet ingen kunskap eger. Komme Torrearsa att mottaga portföljen skulle han måhända aldrig lära känna beskaffenheten af det spel som bedrifves under hans ögon; och så till vida skulle visserligen ej hans tillträ de till makten komma dessa bekymmer at upphöra, hvilka utan tvifvel erfaras öfverall i landet. Men icke desto mindre skulle Tor: rearsas namn vara af stor vigt och de son för mycket räkna på hans beskedlighet och passivitet torde komma att finna det de miss ragit sig i sina beräkningar. Nyligen begärde i deputerade kammarer neapolitanaren Lovitto att en dag skulle be: stämmas, då han kunde väcka regeringens upp märksamhet på ställningarne inom de södra pro vinserna och på de medel, hvilka han ville an gifva för lugnets återställande. Några invän ningar framställdes af regeringens vänner, mer kammaren beslöt att Lovittos interpellation skul le ega rum, i det den för öfrigt öfverlemnad åt de deputerade och premierministern att be stämma dagen derför. Dessa sydliga provin