Göteborgsposten – 2 april 1862, sida 2

i hela kroppen. Detta är kanske en egenhet hos mig, ty de, som undergätt samma svårigheter, försäkra mig, att det är ingenting, och att dagarne derstädes förflyta temligen fort. — Men det tycks mig som om någon skulle kunna besöka sir Peter å edra vägnar? — Ja, hvem? Jag känner ingen. Jag är i ovänskap med mina båda affårs-kommissionärer Sharp Steel i Lincolns-Inn. — Det är tvenne skickliga lagkarlar likväl! sade Carlyle. — Ja, mycket för skickliga för mig! Ah, jag skulle vilja skicka dem dit pepparn vexer, om jag -kunde det. De hafva behandlat mig på ett ovärdigt sätt alltsedan min onkels äktenskap. Om jag någonsin får ärfva Lenisonska egendomarne, skola de säkert bita tummarne af sig i forargelsen. — Skulle ni gerna vilja, att jag sjelf besökte sir Peter? — Ni? utropade kaptenen, under det hans mörka ögon sköto riktiga blixtar. — Ja, om ni så önskar, skall jag inställa mig hos honom, icke såsom er advokat, utan som er vän. Jag känner något sir Peter; min far var temligen lierad med honom. Om jag derföre kan vara er till någon nytta, skall jag skatta mig lycklig af att ställa mig till ert förfogande och sålnnda gifva er bevis på min tacksamhet för all den uppmärksamhet ni visat min hustru. Jag kan likväl icke lofva, att jag får träffa er onkel förrän om två eller tre veckor, ty jag är öfverbopad med göromål, och om jag ej vore det, kan ni nog inse att jag skulle vilja stanna qvar här hos lady Isabel.