Göteborgsposten – 2 april 1862, sida 2

helt annat, än det hittills brukliga. Segel skepp kunna numera alldeles icke komma fråga, och det tyckes äfven vara på samm: sätt med opansrade ångare, hvilka dock hafvfördelen af en lättare manövrering. Dett: faktum leder ovilkorligt tanken på vårt ege sjöförsvar. Detta måste nu i grund och bot ten undergå en fullständig reform. Våra gam la och dyra linieskepp med sina poetiska mer numera opraktiska segelmassor måste, låton oss säga det rent ut, realiseras och, hurt tungt det än må förefalla mången sjöman efterträdas af dessa större eller mindre jern: klädda, flyttbara befästningar, som nu bli nöd: vändiga, eller pansarskepp. Men kostnaderna för dylika äro betydliga, och ett fattigt land bör betänka sig väl, innan det inlåter sig på de ofantliga utgifter, som bli erforderliga Detta hinder kan dock förmildras, om saken tages riktigt praktiskt. Det pågår nemligen i Danmark redan en reform af sjöförsvaret i Sverige, och till en del äfven i Norge, måste en reform snart tillgripas. Derigenom attde trenne skandinaviska länderna öfverenskomme om att vidtaga nämnde reform i enstämmigbet med hvarandra och efter en gemensam plan, skulle ju klart som dagen ett vida större resultat kunna uppnås, än om hvardera landet ligger och pluttrar bort penningar och tid på experimenter för sig sjelft. Vi veta att från Danmarks sida närmanden gjorts i detta afseende, men hvad beslut vår egen regering i detta hänseende fattat, det ligger fördoldt i gudarnes knän. Vi antaga emellertid för gifvet, att Rikets ständer, sedan nu ögonen at den nedsatta komiten blitvit öppnade på folket för allt det ruttna i våra örlogshamnars dockor, skola se saken an med mera frimodighet och klokhet och mindre lass gehen! än det förut upprepade gånger visat sig vara fallet. En närmare anknytning i detta hänseende är för alla tre rikena en stor ekonomisk vinst, på samma gång den för oss lättar målets ernående, och bör tillsvidare endast från denna synpunkt vara förtjent af allas vårt noga behjertande.