Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 3

som förbjudit de franska biskoparne, att utan franska regeringens särskilda tillåtelse begitva sig till Rom för att öfvervara de japanesiska martyrernas kanonisering. Hr de Lavalette skulle hafva svarat, att den kejserliga regeringen i detta fall blott uppfyllt konkordatets bud, och han säges äfven ha begagnat tillfället, att Ma påfven förstå, det romerska hofvet borde uppmana några franska biskopar, att visa mera lydnad för kejsaren och hans regering. Inom Englands Öfverhus har grefve Russell på gjord förfrågan svarat, att England städse hyst sympati för Polen. Hittills, sade han, har ingen engelsk minister yttrat ett ord för inblandning i Polens angelägenheter; men regeringen har nu gjort föreställningar mot Rysslands nuvarande handlingssätt mot detta land. De ryska embetsmännen hafva utav tvifvel gått oklokt tillväga och visat stor brist på moderation; men efter att hafva noga ötvervägt om ullståndet i det inre af Polen, hade regeringen kommit till den åsigten, att vissa åtgärder varit af nöden för landets lugnande. Föröfrigt ansåg han regeringen hafva skäl att hoppas, det Rysslands nuvarande tillstånd skulle snart vara ötver och Polen såkerligen komma att erhålla betydliga koncessioner; då större frihet lemnas inom sjeltva Ryssland, skola verkningarne för Polen säkerligen icke heller uteblifva, och detta land skall då äfvenledes komma i åtnjutande at trihetens välsignelse. — Hela detia uttalande tyckes vittna om en viss ängslan hos den engelske statsmunnen för att lägga dig ombord med den polska frågan, hvariöre ock hans svar val mycket inhöljts i traser å la Talleyrand. I Ryssland bar utkommit ett dekret, som påbjuder vissa lättnader i censuren och förenkungar i densammas handhafvande. En konnmte har tillsatts tor att vidtaga en revision af presslagen. Censuren är för vetenskapliga sällskapers arbeten alldeles atskaffad.