Göteborgsposten – 31 mars 1862, sida 2

den säkert förorsakat honom lika stor öfverraskning, som om hon uppmanat honom, att icke rida öfver Kanalen på en kamel. Isabel steg sent upp och satt länge till bords, under det hon med en viess tröghet och olust åt sin frukost. Det syntes tydligt, att hon tänkte på någonting helt annat. IIOn tänkte också verkligen på att hon nu skulle bli alldeles ensam och hon grubblade öfver huru hon skulle tillbringa sin tid under några veckor. Hon hade sedan sin ankomst redan tagit två hafsbad. Men dessa bad tycktes icke vara bra för henne, hon hade efter dem känt frossbrytningar och matthet. Det beslöts derföre att hon skulle upphöra med dem, Eftersom dagen var vacker, beslöt hon att gå och sätta sig i promenaden, såsom hon gjort aftonen förut. Ilon måste denna gång gå ensam, utan Carlyles arm att stödja sig vid; men vägen dit var ej lång och det var dessutom ingenting, som hindrade henne från att hvila sig der, så länge nödigt var. Hon begaf sig derföre i väg, följd af Peter. Då hon kommit fram till promenaden, tog bon en stol och afskeda lo betjenten med tillsägelse att att han skulie komma tillbaka om en timme, Det fanns i denna stund endast litet folk i promenaden. Isabel kunde derföre betrakta dem efter behag. (Forts.)