Göteborgsposten – 29 mars 1862, sida 2

— Ni tänker väl aldrig taga edra barn med er? utbrast hon tvärt; man har väl icke rekommenderat hafsbaden äfven åt dem? — Nej, det har man icke, men jag tänker ändå taga dem med, genmälte Isabel; hvarföre skulle de icke få följa med mig? — IIvarföre? utfor den gamla mön. För kostnadernas skull, vet jag; jag skulle tro, att det är tillräckligt skäl. Hör mig, min fru, på det sätt ni lefver, skall er man snart bli ruinerad. Resan skall, företagen i sällskap med Peter och Joyce bli nog kostsam ändå, utan att ni behöfver öka utgifterna, genom att släpa ett helt lass ungar och sköterskor med er. Lady Isabel kände i detta ögonblick en smärtsam tryckning öfver bröstet. — Dessutom, fortfor den jungfruliga sköna, är icke ändamälet med resan det, att ni skall få er helsa återställd ? buru kan ni väl hoppas att lyckas deri, genom att föra en hög barnungar med er? När man beger sig på resa, gör man det för att förströ sig eller återupprätta sin helsa. Det första man i dylika fall har att göra är dessutom att lemna alla bekymmer bakom sig. Lady Isabel reste sig upp från stolen och lyckades, dock icke utan någon smärta, att taga den lille Archibald i sina armar; derefter satte hon sig åter, i det hon höll gossen på sitt knä och tryckte hans lilla ljushåriga hufvud mot sin barm. — Vill lille Arehi att mamma skall fara ensam och lemna honom qvar här hemma? sade hon, under det att från hen