Göteborgsposten – 29 mars 1862, sida 2

sörmycket smakar af näringsafund. Sedan insändaren redogjort för de gjorda anbuden, yttrar han: -Genom antagande af hr Rapps anbud får staten således betala 6,300 rdr mera för byggnaden än hvad den med lika säkerhet kunnat erhållas för. På detta sätt, så synes det den profane, hafva således vederbörande ur statens kassa skänkt hr Rapp 6,300 rdr. Insändaren undrar icke på, att de dertill bade laglig rättighet; men mången torde dock få bråka sin hjerna innan han får rätt på det ställe i lagen, hvarest vederbörande hemtat stöd för sin handling. Ins. uppmanar derföre vördnadssullt den celler de, som det kunna, att svara på följande frågor, hvilka svar enligt insändarens förhoppning skola bevisa, att vederborande baft laga skäl till sitt skenbart olagliga sorfarande: 1:0) Af hvad skäl blef Johanssons anbud icke antaget, då han obestridligen hade ställt fullgod borgen ? 2:o) Skulle icke Johansson kunna anses lika ljenlig till ifragavarande som Rapp, synnerligast då ban bor på stället och R. deremot säkerligen icke kommer att vistas der 8 dagar under hela arbetstiden (två är,? 3:o) Om Johansson vore mindre skicklig än R., huru s ulle då Uddevalla auktoriteter kunnat förordna honom såsom kontrollor öfver skolhusbyggnaden i Uddevalla, hvilken R. åtagit sig att uttora? 4:0) Hvartill tjena entreprenad-auktioner, om lägsta anbudet icke antages, ätven då det är åtfoljdt at all möjlig säkerhet, såsom nu var forbål!landet ? 5:0) Bör man, för att slippa resa förgätves till entreprenad-auktioner, på söruand ackordera med vederbörande om pris etc., och sedan blott sör skens skull skicka in anbud? 6:0) Och kan man i sådant fall alltid påräkna att få sagsta anbudet (på statens bekostnad) ökadt med 10 procent? Sedan allmänheten fått se dessa frågor nöjaktigt besvarade, är ins. säker på att hvar och en skall i likhet med honom blifva öfvertygad om att vederbörande bandlat i statens och det allmännas, icke i sitt eget intresse. Göteborg i Mars 1862 M. Det skulle måhända ej vara så särdeles angenumt för hr M:s klient att se dessa frågor besvarade i sim vidlyfughet, helst om man erinrar sig hr Johanssons märkvärdiga beteende vid entreprenad-auktionen, att mundtligen hålla sitt anbud uppe i 120,000 rdr under det på kgs beshdes bord ligger ett försegladt anbud från honom å 68,700 rdr. En sådan manöver är ej särdeles rekommenderande. Red., som ogillar ins:s uppsats och hvarken vill eller behöfver ingå i svaromål på densamma, vill dock påpeka den omständigheten, att hr J. ej denna gång blifvit anställd såsom kontrollor örver hr Rapps arbete, hvartill arkitekten löjtnant Gegerselt blifvit utsedd, oaktadt denne är boende i Göteborg. Vederbörande i Stockholm och Uddevalla hafva således synbarligen olika åsigter om hr J:s skicklighet i jemförelse med hr Rapps. Neptuni-orden i Stockholm firade den 25 dennes 50:de året al sin tillvaro. Dess fond, som från början utgjort en ringa penving, har nu, enligt direktionens berättelse, uppgått till öfver 50,000 rar. Orden hade glädjen att vid högtidsdagen helsa ej mindre än fyra ledamöter, hvilka ännu voro qvar från dess stiltelse, neml. ryttmästaren Wertmiller, grosshandl. Patersen, kapten Backlin och kormåstaren Wikström. Stockholm-Upsala-jernvägen. Af ledamöterna i den komit, som at H. M:t blifvit nedsatt för att utreda den omtvistade frågan, huruvida jernvägen mellan Stockholm och Upsala bör dragas öster eller vester om Sigtunafjärden, anser Upsala-Posten öfverste Hazelius, grosshandl. Frestadius och grefve Cronstedt hysa sympatier för den vestra sträckningen, samt landssekreteraren Sjöberg, grefve Taube och grosshandl. Starck tör den östra. Ordföranden, landshöfdingen Bennich, anses ännu intaga en neutral ställning till tvi-tefrågan. Komitens göromål, för hvilka förberedande åtgärder som bäst pågå, lära i April månad taga sin början. Postföring, Ösigöta Korrespondenten berättar: Den 23 Mars fick man här i Linköping ny anledning att fästa uppmärksamhet å nodvändigheten för generalpoststyrelsen att zå skyndsamt som moligt anskaffa nya och lämpliga åkdon för posternas försändande. Vid middagstiden nämnde dag kom en postiljon, åtfoljd af skjutsbonden, åkande efter 2:ne hästar i en . k. flakvagn från Vester Storgata. Färden gick i sakta lunk. När postiljonen befann sig midt framför första jernboden på Storgatan, hördes skri och hojtningar från flera personer, tillochmed så att en törmådde honom att stanna, då man i detsamma såg tvenne pojkar komma bärande med en större, till utseendet nästan tom postväska, som längre bort på gatan glidit af åkdonet. — ——