Göteborgsposten – 19 mars 1862, sida 4

Förbi! Som ärstider skifta, så byter gestalt Den nyckfulla qvinnonaturen. Det glodande sinnet kan hastigt bli kallt, Det böjliga hardt liksom muren. Jag däre, som trodde att kärlek bestär I profvet af oblida oden! Hvad lifvet dig lofvar, än aldrig du får: Sitt löfte det håller blott — döden!