Modet och Talamodet. Hell dig o mod, du djerfva lejoninna, Som ej för döden slår ditt öga ner! Om vågor brusa, om vulkaner brinna, Du till ditt mäl dig lika lugnt beger. Din stolta kraft kan ingen nöd betvinga, och hvarje fara aktar du så ringa. Om jorden remnade du upprätt stod, Förrän du böjer dig, du ger ditt blod.