Göteborgsposten – 19 mars 1862, sida 3

oftast sönderrifvit den reaktionära intrigens masker. Konung Wilhelm I sjelf får af ,,Times följande osminkade orlofsselel: Konungen af Preussen tyckes alldeles icke förstå en nationalförsamlings känslor. Fastän förrynen kallat honom till att regera öfver en konstitutionel monarki, hänger hans hjerta dock ännu fast vid det Preussen, som han kände i sina unga dagar, och hans hufvud är ej starkt nog att kunna få bugt med hjertat. Han betraktar deputerade kammarens ledare som sina naturliga fiender, såsom personer, hvilka ban ej bor gifva den ringaste utsigt till att segra. Det är karakteristiskt för sådana naturer att de icke kunna tänka sig opposition utan personlig fiendskap. Fastän konungen har en mångårig och stor kännedom om de europeiska förhållandena, fastän han varit nära att gå miste om sin successionsrätt till tronen på grund af sina opopulära åsigter och karakter, har han likväl synbarligen ännu icke blifvit vis efter olyckan lika litet som genom sin senare storhet. Äfven nu säges konungen uteslutande väljaj till sina förtrogna höga militärer, hvilka alla tänka såsom han samt uppmuntra honom i hvarje fördom och antipati. Hvilken skilnad mellan hvad en konung af Preussen är och hvad han kunde blifva! Storhetens hela bana ligger för honom öppen. Utan att intrigera, utan att utveckla någon öfverdrifvet stor kraft, utan att behöfva handla förrädiskt mot någon granne, skulle han kunna bli Tysklauds ledare och räddare. Så stort är behofvet af en man inom förbundet, att en konung af Preussen skulle kunna bestiga den kejserliga tronen, endast genom att förklara sig vara en redlig och pålitlig arbetare i det gemensammas sak. Men i stället för en sådan ser Tyskland och verlden endast en argsint man, som icke kan tåla en koustitutionel regerings hvardagliga sträfvanden. Inom Österrikes underhus har sinansministern Plener framlagt och motiverat statens öfverenskommelse med nationalbanken samt de nya statuterna för denna, och han ingaf derefter till huset ett lagutkast angående förhöjning af det utomordentliga tillägget å Hera direkta skatter, nemligen grund-, byggnads-, näringsoch inkomstskatten. Genom denna lag, som skall träda i kraft från d. 1 maj d. å., skall man uppnå en ökad årlig inkomst af 18,600,000 gylden. Inom Englands underhus har mr Horsfall föreslagit följande resolution angående de neutralas rättigheter under ett sjökrig: Huset förklarar, att den internationala sjörättens nuvarande tillstånd är med afseende på de krigförandes och neutralas rättigheter illa bestämd samt otillfredsställande och kräfver regeringens ögonblickliga uppmärksamhet. Horsfall anmärkte, att han ej ville inlåta sig på sjörättens äldre historia, utan endast framhälla de praktiska verkningarne af sakernas nuvarande tillständ. Om man antog, att den förklaring, hvarom man vid pariserkongressen kommit öfverens, nemligen att flaggan skyddar lasten, ännu vore vid makt, skulle följden deraf bli den, att hvarje kofferdifartyg, som tillhör en krigförande makt, måste under krigstid förbli liggande i hamn, att frakterna för neutrala fartyg skulle stiga och britiska matroser tvingas till att taga tjenst ombord på neutrala sartyg. Kanton eller Calcutta skulle endast tillfolje saf ett rykte om krig — hvilket atven i verkligheten varit fallet, då ryktet om ett krig med Amerika nådde Ostindien — midtunder freden betalas högre frakter for neutrala sartyg af audra rangen, än för britiska sådana af första rang. Enda medlet att afhjelpa denna svårighet vore, att ställa fartygen i samma kategori med laddningarne. Man bör i handelns, mensklighetens och rättvisans intresse försäkra den på hafvet flytande enskilda egendomen mot faran för att bli uppbringad. Talaren erinrade om lord Palmerstons tal i Liverpool 1856. Deri han uttryckte den förhoppningen, att man snart skulle komma så långt, att samma grundsatser, som gälla i land skola komma till användande på hafvet, så att privategendom utan undantag blir fri. Premierministern hade då åberopat sig på det trån Arilds tid kända förhållandet, att mäktiga stater aldrig bragts till eftergifven het genom de förluster, som tillfogats deras undersäter i engenskap af enskilda personer, men att afgörandet alltid och uteslutande åstadkommits genom armåeen och flottan. — Efter det Cobden understödt förslaget reste sig slutligen generaladvokaten, för att -I tala mot detsamma. Han förklarade att frågan är af rent politisk natur och icke kan afgöras utan de andra makternas samtycke. Den internationala rätten är i dess nuvarande skick både klar och begriplig, och förtjenar ej att betecknas såsom illa bestämd. I pariserdeklarationen finnas fyra bestämmelser, nemligen: kapareväsendets upphäfvande: be