Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 2

värdslöst, emedan hon icke tycktes vara särdeles intresserad af denna berättettelse. — Den ifrigaste var Richard Hare. Det var äfven en annan, en främling, som kom långvåga ifrån till häst för att helsa på henne, men jag tror icke att han menade allvarligt. Mötena fortsattes ända till det ögonblick, då han... dödade ... min far. — Huru! hvem då? utbrast lady Isabel förfärad. — Richard Hare, mylady. Min far hade strängt förbjudit Afy, att mottaga Richard, ty då unga män på detta sätt i smyg besöka fattiga unga flickor, mena de vanligen ej någonting godt dermed. Min far skulle ha gjort henne detta förbud förr, om han icke rönt en viss aktning för Richard eller trott att han, Richard, ej kunde vilja förföra hans dotter. Men då han en dag passerade genom West Lynne, öfverraskade han några personer, som stodo och språkade halfhögt med hvarandra samt på ett förolämpande sätt nämnde Richards och Afys namn. Då han kom hem, befallte ban Afy uttryckligen, att ej mera taga emot den unge mannen. Aftonen derefter dog min far, mördad af Richard Hare. — Det är förfärligt! — Jag kan ej säga, huruvida brottet var öfverlagdt eller om skottet gick löst under den strid, som sannolikt egde rum före mordet. Men den allmänna tanken är, att min far fallit för ett försåt. Ah! mylady, jag skall aldrig glömma det skådespel, som tedde sig för mina blickar, då jag kom hem. Jag kom från rådman Harees der jag arbetat hela dagen. Min far låg liflös utsträckt på golfvet och huset var