Göteborgsposten – 17 mars 1862, sida 2

Å 0 22 H kättegangsoch Polissaker. I Wecterviks Veckoblad berättas: Ett uppröraude brott har nyligen blivit begånget i Gardsrum socken af Tjust harad. Eu bvude Nils Gustaf Audersson i Borsebo afled sisti. Trettondedag Jul och bler påtöljande Sondag begratven. Emeslertid uppstod ett dvit rykte Om en missgerning. Hans enka Lotta Nilsdotter misstänktes, emedan bon under mannens hitsud en längre ud letvat i brottsligt forhallande till en i vyn boende grenadier vid namn Biondeli, hvilkens hustru sor maunens våldsamhet nodgats 101 otver hantannat år sedan med sina barn rymma buset. Allt detta foranledde lausmannen R. Svensson att hos ortens domare härom gora aumalan och denne sorordnade om medico-legal obdukuuon a Nus Gustat Anderssous hk. Detta oler uppgratdt och vid anställd vederbörlig undersokmug besanuades att Nils Gustat Audersson atlidit ull ivlju at sorginlning medelst arsemk. Kansakung borjade uu vid haradsratten i Gamleby. Eukan statlde dig i början oskyldig och kunde icke forkiara auleumugen till mannens olyckliga hadantard, om han, som varit beguven på starka drycker och på sista tiden af sin lemad visat sig svärmodig, icke möjligen sjelt derull bidragit. Hennes syster Sotia MNiuisuotter, hvilken Jemte sim man Anders Peter Persson på brukuing innehar Nils Gustat Auderssons bemman i Borsevo, der de atven hade sitt hemvist i samma hus som Nils Gustat Andersson och hans bustru, uppgat sig vara utan atsigt vållande till svagerns dvu på det säll att bon, som for nagot tekniskt bruk nalt sonderstott mercuriumi eu butelj bränvin, otörsigtigt nog haft detta så illa förvaradt att den bränvinstorstige Nils Gustaf Audersson troligen öfverkommit detsamma och iörtärt det, emedau Sotia NIlsuotter efter hans dod, som iutrattat etter tlere dagars svåra och särdeles smartsamma plågor, funnit buteljen vara tom. Omsider har hon dock vid sornyade soruor funnit sig manad till uppriktigt erkannande al sitt brott. For eltva år sedan bade Nils Gustat Audersson ingatt äktenskap med Lotta NIilsdotter, som i tem års ud satt sig emot denna sorbindelse, men slutligen låtit af sina slägtingars och isynnerhet systern Sona Nilsdotters entiagna föorestallmngar att hon bortkastade sin timliga vältård om bon törskjot den 10rmogne Nils Gustat Audersson mot en annan sattig friare, beveka sig till samtycke. Aktenskapet blerf också allt annat an lyckligt. suga barn skanktes dem. Mannen, fastän han var at eu stilia och fromt väsende, kunde icke vinna hustruns kärlek. Hon kände sig olycklig och han var icke heller nöjd, men sorurog med tälamod sitt öde. Hustrun blet ho om otrogen och då grannarne fästade mannens uppmärksamhet på hennes brottsliga böjelse tor greuadieren blondell, som sjelf var gitt, tycktes han derull icke sätta tro, men tog sg för att dränka sioa bekymmer i bränvinet och hyste till och med den uligitvenhet för hustrun att ban testementerade henne sin tormogenhet. Så förgick månader och ar. Sotia ångrade sina atgöranden vid systerns giftermal och eu aftou då Lotta beklagat sig ötver sin olyckliga belägenhet, hade Sotia ywurat: har jag skattat dig honom, skall jag ock om möjligt är befria dig itran honom. Utan systerns vetskap hade Sotia Nilsdotter, som väl förstått systerns och Blondells böjelse for hvarandra, lagt råd med Blondell och denne lofvade att anskaffa giftet, som Sofia vid lägligt tilltalle ville bibringa Gustat Andersson, hvilken stod i vågen tor systerns och Blondells lycka, helst denne sistnämnde tänkte etter sökt och erhållet afsked ur krigstjensten emigrera till Amerika, dit Lotta Nilsdotter med sin etter mannen undsangna formögenhet skulle blifva honom tohjaktig. Delta allt hade beslutits förlidne höst och vid nyårstiden skulle skridas till utförande af deras brottsliga anläggning. Nyårsdagen iubjöds alltså Nils Gustaf Anderssou hans hustru och Blondell till Sofia Nilsdotters och henues mans hus. Bland annan traktering bibringades Nils Gustaf Andersson något i ringa mån med arsenik blandadt bränvin. Haraf blef han illamående, men, säsow beräknadt var, icke värre än att han de kvå följande dagarne kunde gå uppe, fastän stundom besvärad af kräkningar. Nu sjuknade äfven hustrun, verkligt ell sorgifvet är ännu outredt, och Sofia Nilsdotter erbjöd sig att vårda de sjuke. I den dryck Sofia Nilsdotter räckte den sjuke och törstande svågern, blandade bon för hvarje gång litet på forhard sönderstott gift och — han drack oupphörligt doden, då han trodde sig af drycken finna lindring. På detta sätt fortfor Sotia Nilsdotter obekymrad och känslolös för de oerhörda qval hon sålunda beredde den i sjelfva verket fromme svågern, af hvilken hon aldrig rönt något ondt eller haft någon förtret, i tre längaj dagar, då döden andtligen befriade honom från sina smärtfsulla lidanden, utan att han anade att den, som tycktes med ömhet värda och sköta honom, grymt och qvalfullt beröfvade honom lifvet. Enkan och blondell äro ännu icke bevekta till fullständig bekännelse. Enkan är född 1826, synes hafva varit mycket vacker, men har ett bakslugt och