Göteborgsposten – 15 mars 1862, sida 2

de rörelse. De vilja ej gå på bjudningar der denna del af beklädnaden är oundgängligen nödvändig, och många damer ur de högsta kretsarne gilla ett sådant beslut. Orsaken till denna oro, som genomgår den eleganta verlden, lärer egentligen vara den, att en mycket förnäm dam helt nyligen gjorde sig löjlig i en af de mest aristokratiska cirklarne i Paris genom att egna en djup nigning åt en i hvit halsduk klädd betjent, hvilken hon af misstag ansåg vara herrn i huset. Äfven andra fashionabla tidningar än Sport tala om denna i sin löjlighet bedröfliga tilldragelse och anse den som ett fullt tillräckligt skäl för att bortlägga de reglementerade hvita halsdukarne och antaga rosenfärgade eller gula sådana. Bjorustjerne-Björnson, den bekante norske diktaren, som förnärvarande uppehåller sig i Rom, har af Vetenskapernasällskap i Trondhjem erhållit 1,200 rdr såsom understöd för ett förlängdt vistande utomlands. En ovanlig utklarering, Från Vefsen i norska Finmarken skritves d. 26 sistl. Januari: Vi hafva i dessa dagar en ovanlig syn härstädes. Från det inre af fjorden ligger isen en god halt mil utåt. Fjorden frös till kort förrän folket skulle resa titl Lofotfisket, liksom den ville gifva en vink om, att man borde stanna hemma; men Vetsenveeringen är lika seg som isen när det gäller gamla vanor eller ovanor. Till Lofoten mäste han och hånskrattade åt isen. Han drog upp sina fartyg på den; somliga körde dem ut till öppna vattnet, men andra hissade sina segel och seglade halfmilen på isen. Ungefär 140 stora båtar hatva på detta sätt redan blifvit uttransporterade. Vädret har varit klart med 10 äå 12 graders köld. När härtill kommit det herrligaste månsken, måste man beklaga, att vi icke ha en Gude eller Tidemand här, för att gifva en id om den vackra och lifliga scenen på isen. Religionsfriheten i Österrike. Den komite som tått sig anfortrodt att bestämma torhällandet emellan kyrkan och staten, har nyligen sramlagt ett förslag infor deputerade kammaren. Forslaget tilltörsäkrar enhvar full samvetsoch bekannelsefrihet, utöfvandet af sin religion inom sitt hem och rätt att välja sin tro enligt egen ötvertygelse. Dock måste man eller qvinna som vill ändra religion ha uppnått en ålder af 18 år. Intill denna ålder mäste barnen tolja föräldrarnes religion. Om de senare ha olika religioner, måste barnens religion bero af en laglig ötrverenskommelse emellan soräldrarne, i händelse en sådan egt rum; i, motsatt fall skola sönerna solja fadrens, och döttrarne modrens religiösa öfvertygelser. Åtnjutandet af civila och politiska rättigheter är ej beroende at religios öfvertygelse och kan ej på grund af densamma lida några inskränkningar. Olikhet i religion utgöra intet civilt hinder for äktenskap. Alla religionsbekännaro äro lika berättigade ull offentliga sysslor, ombeten och värdighetor. Alla slags kyrkor och religiösa sällskaper ha rättighet att offentligt fira sin gudstjonst, med de inskränkningar som allmänna ordningen tordrar. Det får ej finnas någon priviligerad religion. — Dessa principer som nu proklameras i Wien, utgora, såsom man ser, ett omätligt framsteg. Man blicke tillbaka några år och mäte den väg som Österrike på denna tid gått framåt. Men skall väl kabinettet i Wien hågkomma att, medan det sysselsätter sig med inre reformer, måste det, i sitt eget välförstådda intresse, äfven respektera nationaliteterna? Matanaraladicka rtoagalcar