Göteborgsposten – 15 mars 1862, sida 2

Uudarne i Alingsås. Till Red. af Göteborgs-Posten. En artikel i tidn. Göteborgs-Posten N:o 51 för måndagen den 3 mars 1862 kallad Ett besök i Alingsäs berörer åtskilliga törhållanden derstades, hvaröfver man eger skal att fordra det Insändaren bordt begagna mer grannlaga yttranden om ett Samhälle, och dervarande personers lefnadssätt såväl i allmänhet taget, som vid bedömande af dess enskildta medlemmars angelägenheter. Iakttagandet att höfligheten är det bäst passande, och bör utgöra bufvuddraget hos hvarje menniska då man tager sig rättighet att blanda sigä ärenden som rörer andra, det borde Insändaren icke torglömt såvida han önskar åtnjuta aktning för såväl sin person, som för det omdöme han fäller. Beträffande Insändarens promenad utefter ån i Alingsås och de slutsatser hvartill han kommit angående matlagningen, i följd af några i vattnet nedsänkta hudar, tår den upplysning meddelas att nästan i hvarje gård i hela staden finnes 1 å 2 brunvar med friskt vatten, hvilket begagnas till matlagning och drickesvatten åt menniskor, så att åvattnet icke nyttjas till annat än klädtvätt och för kreaturs vattnande, hvarföre Insändaren bordt förskaffa sig upplysning derom från trovärdigare källor än som varit fallet, innan han tillät sig att i en Tidning söka nedsätta ett Samhälle, såsom vant vid vämjelig orenlighet. Som åvattnet icke behöfver nyttjas till matlagning eller dricksvatten, och vid bron är den enda plats garfvarne kunna begagna för nedläggande af hudar, emedan der finnes en fördjupning i den eljest grunda ån, är derigenom förklarligt att så skett, icke allenast nu, utan för långliga tider tillbaka, utan att någon lidit deraf, utom såsom nu i inbillningen, helst vattnet är ständigt rinnande, och dessutom betydligt renare än i Göteborgs kanaler. — Det af Insändaren uppgifna ställe för nedläggande af hudar utom staden, kan väl anvisas at den som dervid ingenting riskerar, ehuru Alingsås garfvare icke kunna begagna sig derutaf, emedan der ingen tillsyn finnes, och ett tåg ganska lätt kunde brista, eller genom okynne blifva afskuret, hvarefter hudarne aldrig återtunnes sedan de hunnit Säfve ån, hvarigenom 1000-detals rdrs värde kunde förloras, och flere personers existens stå på spel, hvilket inga Ålustvandrare ersatte i huru stor mängd de måtte komma. Att Alingsås garfvare känna läder ega så mycket värde, att de både sommaroch vintertid akta sig att låta det öfvergå till förruttnelse, är en sak hvarföre Insändaren kan vara fullkomligt lugn, så att deraf ej skall uppstå några pestartade ångor menliga för hans dyrbara lif, aldrahelst menniskor här vanligen uppnå en ganska hög ålder. Erkännas måste dock, att såvida etter hvad Insändaren synes antyda, hans lustvandringar endast afser att lägga hinder i vägen för utöfvandet af våra borgerliga yrken, skulle hans värda person här ganska ringa saknas. För upplysnings vinnande huru det tillgår på flere ställen tillrådes Insändaren att besöka t. ex. vår grannstad Borås, och efterfråga om ej garfvarne äfven der nedlägga hudar i den å som genomflyter staden, (hvilket är händelsen emedan det ej kan undvikas) och då den omnämnde -matsäcken äfven der kunde komma till pass. Skulle Insändaren under sina Ålustvandringarhändelsevis kommit att observera att vattnet helst om söndagen är uppdämt vid Stampens qvarn, straxt ofvanför Alingsås stad, så att flodbotten står torr i staden, så är det möjligen ett ämne som förtjenar mer uppmärksamhet, och kan förorsaka; osunda ångors