Göteborgsposten – 14 mars 1862, sida 3

ogillande hos tolket, och att regeringens bryderi ingalunda skall komma att minskas, omedan oppositionen nu ekall utan tvifvel på det häftigaste angripa ministeren, hvars lifslängd man derfore kan förutspå skola bli kort. Sedan blir frågan den, om konung Wilhelm med Guds näåde, skall tölja allmänna opi nionens röst och bilda en liberal minister, eller om han skall förbli trogen sina medeltids-reaktionära åsigter och omgifva sig med lutter junkerism och ridderskap. Man går ända derhän, att besara detta senare vara det sannolikaste. I så fall skall väl det preussiskaj folket, måhända snart nog, få ögo nen öppna för den oformåga, som å tronen fortfarande gör sig gällande, att kunna uppfatta situationen och särskildt Preussens ställning till den stora tyska frågan. Det jättesteg, som Preussen och Österrike ändtligen tagit för en slutlig(!) lösning at den kurhessiska frågan, krymper vid närmare påseende tillsammans och visar sig vara lika litet som någon Lilipubte i det af Gulliver så sarkastiskt skildrade landet. De båda makterna skola visserligen uppmana kurfursten i Hessen att gilva sitt tolk tillbaka 1831 års författmug; men de skola blott uppmana, ej tvinga. Således lår det ej heller denna gång blifva någonting annat än en omelette utaf hela stojet och skriket. De tyska surstarne ha ock en makalös skicklighet uti att hålla frågor sväfvande. Förhandlingarne inom Frankrikes lagstiftande kår förete stort intresse. D. 8 mars tog hr Picard åter till ordet. Han började med att berömma de modiga tidningsskritvarne, som kämpa emot lagens stränghet mot pressen. ITalaren förklarade sig vilja, att man skulle underställa juryn pressen och taga den itrån förvaltningen, samt begärde att valen skola verkställas af valmännen och icke af presterna. Till slut tog Jules Favre ordet. Han granskade finansministern Fouldes rapport och finansernas tillstånd, kejsarens bref och de följder som deraf härflutit för landets institutioner, samt frågade, om det är klokt att lemna ledningen af den allmänna opinionen och valen åt regeringen. I detta afseende, sade han, är oppositionen konservativ och regeringen revolutionär, eftersom hon kränker konstitutionen. Han ingick derefter 1 en granskning af regimen för den periodiska pressen, böckerna och broschyrerna och törklarade den vara farlig för sjelfva makten, hvars hjerna ej kan räcka till för allt. Det finnes för öfrigt i Frankrike blott en journalist: Kejsaren. Alla de andra äro endast vasaller, tvungna att böja sig inför varningen eller le communique, hvilka båda äro usurperade från domaremakten och konstituera ett godtyckligt tillampadt straff, hvilket går äuvda till undertryckandet af en egendom. I afseende på valen försakrade Jules Favre, att man aldrig varit i en så tvetydig belägenhet som nu, och att de statemän, som appellera till valomrostningen, mycket väl kunna leda dem efter sitt behag. Det är ett bedrägeri, ty mairerna äro ofta nödsakade, för att icke förlora sina skärp, att låta de väljande votera i den af regeringen anvisade riktning. — Detta tal väckte allmän rörelse inom kammaren. Ministern Baroche hade fått på sin lott att besvara dessa anklagelser, och han fann naturligtvis allt vara ganska godt: valen äro fullkomligt fria och regeringen blandar sig ej utom i nödfall, och då lagligt deri. Enligt samma ministeriela åsigter, är pressen fullkomligt fri i Frankrike, ja, den tillochmed njuter af för mycken frihet! — Parisertidningarnes tystlåtenhet just i denna deras egen lifsfråga visar mera slående än något annat, hvilken grad af öfrihet de ega, då de ej våga yttra sig härom utan med den största försigtighet. Räntekonverteringens slutresultat är nu bekant. 131!, millioner francs i 4!(3 pret rentes äro frivilligt anmälda för konvertering till 3 pret rentes, så att blott 42869 millioner 42 pret rentes återstå, hvaribland 30 millioner bestå af nästan orörliga kapitaler. Hr Fould bifogar till denna berättelse, att man skall öfverlägga om, huru ett fullständigt afslutande af konverteringen må kunna ega rum, men tillsvidare skall det redaa gifna resultatet tillåta, att förminska den sväfvande skulden med mer än 15 millioner. Från Italien skrifves att Garibaldi presiderat vid Provedimentokomiten i Genua, hvars ändamål, såsom läsaren torde minnas, är att förse italienska folket med en million vapen, och i komiteens möte den 9 dennes förklarat sin belåtenhet med att se representanter för ett fritt folk träda tillsammans i humanitetsprincipens intresse, Församlingens hufvudsyfte är, sade han, att sammansmälta samtliga liberala föreningar till en enda; han önskade, det föreningen af de liberala elemantarna måtta t la om ända sTL3