Skridskoåkning. Spegelblank står isen; Unga tärnor, visen Nu ett raskt beslut: Shawlen omkring barmen, Gossen under armen, Fort till isen ut! Fåfängt att J knoten! Lemnen genast foten, Lemnen begge två Åt den vän, som beder Att få hjelpa Eder Spänna stålsko på. Nu jag ser Er fara, Måtte Gud bevara Alla Edra steg! Ännu ibland alla Såg jag ingen falla, Nej — man endast neg. Tänken dock på Eva, I sem viljen lefva Bättre än hon sjelf! Skynden sakta, varligt, Fallet det är farligt På den frusna elf. Hvilket brokigt hvimmel Under solig bimmel Uppå stålblank ban Bravorop, applåder Utaf tanter, nåder, Ifrån halfva stan! Ingen bleksot, frossa; Kinder blott, som blossa, Hundra hjertan minst, Helsa, mod och krafter, Skål i drufvans safter Blifver dagens vinst. På den döda bölja Er jag ville följa, Följande min smak. Lycklig den som finge En af Er och ginge Under eget tak. Bakom moln gick solen, Liten vind med kjolen Lekte friska tag; Men jag såg ej mycket — Nu går jag till ,trycket Med min visa — jag. — Lars Magnus.