Göteborgsposten – 12 mars 1862, sida 1

Kosmopolitisk Rery. Detta år 1862 skulle — så hette det för nägra månader sedan bland män med historisk blick — gå öfver liksom on sky, liksom en frossbrytning, liksom en svensk ministerkris. I detta ögonbliok börjar man hysa betänkligheter och jag har for ötver en vecka sedan sett en af mina historiska vänner sätta glasögonen på sig, — hvilket endast sker vid högtudlliga tillfällen, — för att med vapnadt öga möta alla eventualiteter. 1 Grekland hafva vi en militärrevolt, i Italien hafva vi Ratazi vid rodret, i sjeltva Paris är det rörelse och nästan litet spektakel. Senaten rasar, studenterna skråla, prins Napoleon håller tal på tal, tidningarne bli varnade, professor Renan blir suspenderad. Det är icke mycket logik i ett och annat af detta, men det är dock början till en viss mouvement; det är icke heller presist en storm, men det är en hvirfvelvind, som i ett nu har svept in i kejsardömets stilla och lugna vrår och sopat upp en hop gammalt dam, strå och stickor. Men en ordnad stat, framför allt en napoleonistisk kejsarstat, tål icke ens några hvirfvelvindar; alltså, man måste finna utväg att få fatt på väderilen och stänga den åter in i vindarnes påse. Hur skall detta lyckas ? Att senaten komprometterar sig genom tänkesätt och yttranden, som tillhöra obskurantismens tidehvarf och icke i sig hafva det aldraringaste af nittonde seklet, detta kan kejsar Napoleon måhända icke annat än finna för sig förmånligt, då nemligen kontrasten derigenom blir så mycket större och eklatan