Från Utlandet. Fransmännens kejsare Napoleon har, såsom telegralen redan nämnt, vunnit en n) seger, som hbistorien kanske skall rakna blano de större, ehuru den dock möjligen är en gård ät nödvändigheten. Isan har nemligen ullställt den lagstiftande församlingen en skrisvelse, hvari han beklagar det mellan honom och församlingen uppkomna missförståndet 1 den Montaubanska saken. Forkastandet al det ifrågavarande lagförslaget, heter det 1 oretvet, kan icke medföra någon svårighet, emedan under närvarande forhällanden lagförslagen diskuteras för sin egen skull och icke sor att störta ministeren. För au emellertid återupprätta förtroendet, tager regeringen det inlemnade förslaget ullbaka och frorbehåller sig att framlägga ett aunat, som afvenledes skall gå ut på att begära åt general Montauban en belöning. Den hotande förvecklingen är således bilagd, och båda partierna stå med palmer i händerna — kejsaren derföre att han vunnit seger ötver sig sjelf, och dotation-komiten emedan den modigt bäfdat församlingens värdighet. Om de häktningar, som telegrafen berättat oss egt rum i Frankrike, ha de utländska tidningarne ännu ingenting närmare au förkunna, om ej det att de två torna medlemmarne af republikanska församlingen, Greppo och Miot, verkligen blifvit arresterade, men att man ännu icke hos dem upptäckt något. Strängheten mot tidningarne fortsar; varningar ha haglat i mängd ofver provinsbladen, som upptradt djerfvare än hufvudetadens press mot regeringen i dotationssaken, flere utlandska tidningar, deribland ,,LIndep. Belger, natva ej utlemnats till sina prenumeranter. Ministern Billault har hällit ditt löfte och uttalat sig bestämdare om regeringens politik i den romerska frågan. Men hade — sade han — trenne lösningar att välja emellan, anungen att, såsom romerska hofvet vill, återlemna påtvestolen de förlorade provinserna och låta osterrikarne ånyo besätta Bologna, eller att kalla de franska trupperna tillbaka från Rom och låta romerska tolket bestämma om sig sjelst, eller att upp-kjuta frågans algorande, ulls man lyckats törsona alienoberoende med påfvens. Af dessa lösningar törordade han den sista, såsom påbjuden af verldsfreden och samvet-friden. Han bestred derjemte flera punkter i prins Napoleons tal, isynnerhet dennes statsats: Roms utrymmande af franska trupperna, hvilken ban sade skola medföra stora faror och ådraga regeringen ew ofantligt ansvar. Slutligen medgat han att motståndet mot frågans utjemnande härflöt från Rom, men han hoppades dock att en öfverenskommelse i godo skulle komma till stånd. — Senaten antog derpå den i adressutkastet befintliga punkten om Rom. Från Berlin skrifves, att deputerade kammaren antagit ett förslag om upphätvandet a! inskränkningarne i räntefriheten; regeringen förklarade sig till principen ense derom. — Grefve Schwerin har inom kammaren framlagt ett förslag till passlag, som alldeles upphåfrver passtvånget. — Alla ministrarne sägavara eniga om att erkänna konungariket Italien; konungen ensam sätter sig deremot. Från Amerika ljuda underrattelserna oöf