. Lektor Ljungbergs citater. Till Red. af Göteborgs-Posten. Medborgare! Till miu verkliga ledsnad har jag törnummit att j tagit anstöt utar min till lektor L. tramställda vorusamma förtrågan. Willtät ung försåkra er, att jag vid nedskruvandet at denna uppsats, varit ledd at sanumngskärlek, och icke at als.gten alt lägga sten på sjelttagen börda. Så mycket som Jug sran min standpunkt förmär bedömma densamma, hyser jag, hka om j, all akumng for heri ftektorns ujupa lärdom; hkaledes har ätven jag en ta,t öfveriygelse derom, att hr L., i ölvereussvammelse med sitt åskadmngssätt, vil kämpa for sanumgen. Likväl anser jag, att ban, uti iagavarande sak, bruut mot denua sanning då ban, på Get satt som han gjort det, 10randrat skaldens ord, hvarigenom de oistnämda satt en helt annan betydelse än originalförtattaren åsyttat. Denna ötvertygelse viunaner jag. Mananda bar mitt skrilsåätt varit allvtor lekfullt, men i sådant tall har jag låtit torleda mig at Udet exempel som br L. sjelt gitvit, då han nemigen tillat sig, under en uisbusslvu med en vär hogi vurderad pieuagog, att begagna sig al hvad man vavsigen kallar surut? Men nana ord halva väckt 101 argelse, deruu ligger deras tel. For olrigt medborgare, lugnen er! Jag viker tillbaka, oen — ,0m nundraue ar är allung förglomdt. Olärd. —