Göteborgsposten – 10 mars 1862, sida 1

Ur en konstnärs Memoarer. Ett bland de skönaste konstnärsnauan som Frankrike kan berömma sig af är obestridli gen Ary Scheffers. Få hafva haft ett så högt begrepp om konsten och på samma gång en sådan förmåga att kläda sina skapelsers andliga innehåll i fulländad konstnärsform. Han egnade sig i början åt den historiska grenen, men inslog småningom en mera ideahstisk riktning och valde med förkärlek sina ämnen ur de store försattarnes arbeten. Dantemålningar och bans Mignon äro berömda öfver hela Europa. Men icke blott som konstnär, utan äfven som menniska var Scheffer utmärkt. Han har aldrig deltagit i den vilda jagten efter penningar och yttre ära, som eljest rycker med sig vår tids fransmän. Medvetandet om hans egen och hans konsts värdighet hade alltid for honom högre betydelse än glans och rikedom, och med sin trogna hängifvenhet for orleanska familjen visste han att förena det fullkomligaste karaktersoberoende. Ett engelskt fruntimmer mrs Grote, har för någon ud tillbaka egnat denna vackra karakter en biografi som utkommit under titeln Uemoir of the Life of A. Schefer. Vi tillåta oss att ur densamma hemta några spridda drag. Ary Scheffer föddes år 1794 i Dortrecht. Fadern var tysk till borden och modren holländska. Tolf år gammal väckte han genom sin historiska tafla redan uppseende på en tafvelexposition i Amsterdam. Etter fadrens död begaf han sig till Paris der han blet Guerrins lärjunge. Man förebrår hans första arbeten en viss fattigdom i kolorit och teckning — en naturlig foljd af hans bemödande