Göteborgsposten – 6 mars 1862, sida 3

som hon ej haft tankarne uppfyllda med minnet af en annan, förmåtts att utan tvekan säga ja. De blefvo båda plötsligt afbrutna. Lady Mount Severn inträdde och hon hade i ett ögonblick uppfattat hela scenen: det ömma uttrycket i Carlyles ansigte, hennes hämler som han ännu höll i sina, samt den unga flickans brydda och förvirrade mine. Grefvinnan höjde stolt hufvudet med den lilla inqvisitoriska näsan och stannade nära intill dem. IIenneg kalla blick begärde en förklaring. Carlyle vände sig till henne och ville, för att gifva Isabel tid att lugna sig, presentera sig sjelf. — Lady Mount Severn, sade Isabel. som återfick sin själsnärvaro. — Jag beklagar, att lord Mount Severa är frånvarande, ty jag har den äran att vara känd af honom. Jag är mr Carlyle. — Jag har hört er omtalas, inföll grefvinnan och fästade på honom en forskande blick. Men jag har aldrig hört sägas att ni och Isabel V.n: skulle siå på så förtrolig fot med hvaranera som... som ... (Forts.)