Göteborgsposten – 5 mars 1862, sida 3

Tala de af regeringen aflonade judiska lararne på detta sätt? Nej, de tro och lära, att Jesus Kristus endast varit en falsk profet, en lagöfverträdare, en orostiftare, som deras fäder rättvist fort till döden. Hvem sårar mest de kristna trossatserna, den rabbin, som predikar denna lära för sina religionsanhängare, eller hr Renan, som sager till sina åborare: ÅJesus var en ojemförlig man; han grundade mensklighetens eviga religion: Om hr Rouland haft rätt uti att inställa hr Renanes föreläsningar, bor hän, för att vara konseqvent, äfven anhålla hos kejsaren om ett dekret, som tillsluter synagogerna. Den frisinnade parisertidningen Temps adopterar dessa åsigter och tillägger för egen del: Staten är skyldig alla samveten samma aktning, och den enda möjliga formen för denna aktning, är att helt och hållet hålla sig afsides, att vara fullkomligt neutral. För hvarje gång Staten aflägsnar sig från denna posiuon, riskerar den att såra de ömtåliga intressen, för hvilkas försvarande den blandar sig i saken. Det är icke vetenskapen, som lider af dessa konflikter; dess gång är säker, och det är för den i grunden teml. likgiltigt, om historiens lärostol inom college de France står tom eller besatt. Men vi söka forgäfves efter hvad den strängaste katolska ortodoxi kan vinna af att se sin oenighet med den nyare vetenskapen och tänkat så bestämd. Det är känslan af denna oenighet, som ofta gifvit den franska kritiken denna angripande och negativa ställning, som det är en af hr Renans förtjenster att hafva lösgjort sig ifrån. Vetenskapen är till sitt väsen ingalunda oförenlig med den mest religiösa, upphöjda och uppriktiga känsla. Hvad vinst kan religionen då hatva af att säga sig vara oförenlig med vetenskapen ? Dessa tvenne aktade tidningars uttalanden ådagalägga tydligt hvilken djup rörelse, som arbetar inom det franska samhället. Genom sin politik i Italien gaf Napoleon den först understöd, sedan fråntog han den det, genom sitt vacklande i den romerska frågan — nu växer den honom snart öfver hufvudet, om han ej aktar på tidens tecken. Renans föreläsning, som ådragit honom sitt afsked från professorsbefattningen, är redau utkommen i bok i Paris hos Michel Levy med titeln: Om de semitiska folkens andel i civilisationens historia, jemte ett förord. Publiken strömmar till bokhandeln, för att komma i ego af den märkliga skriften. I Italien ur ministerkrisen ett faktum och Ratazzi står färdig att nu söka i sin tur öfvertaga ledningen af halföns angelägenheter. (Se telegrammet!) — Rörelsen mot påfvens verldsliga makt griper alltmera omkring sig. Till de uttalanden i denna riktning hvilka vi förut anfört, kommer nu ett i staden Noto på Sicilien, der 68 prester och munkar uttalat en protest mot den hårdnackenhet, hvarmed Antonelli och Merode fasthålla vid påfvedömets verldsliga makt. De uppmana vidare påfven att gifva efter för nationens vilja och göra slut på söndringen mellan Kristi hjord och dess herde. talienska deputerade kammaren har antagit en lag, genom hvilken guldmynt fått laglig kurs öfverallt inom landet. Rörande den förut omnända italienska proklamationen hvarom ordats inom Englands öfverhus, har grefve Russell nu förklarat, att den blifvit offentliggjord utan italienska regeringens tillåtelse, samt att regeringen genast befallt, att den skulle tagas tillbaka och undertryckas. Russel förklarade vidare att Ricasoli bevisat, att fastän inom enskilda distrikter de strängaste åtgärder mot röfrarne varit af nöden, hade det likväl på det allvarligaste tillsagts officerarne att gå tillväga med den största möjliga skonsamhet. Grefve Russell har i Öfverhuset äfven uttalat sig i en annan fråga. Han har nemligen förklarat, att den franske gesandten och representanterna för andra sjöstater förfrågat sig hos honom angående Englands hållning med afseende på blockaden af Sydstateruas hamnar. Han hade hänvisat frågarne till sin förra depesch till engelske gesandten i Washington, Lord Lyons, i hvilken Englands neutrala ståndpunkt närmare utvecklas. Men alldenstund någon formel, officiel förhandling med gesandterna ej egt rum, kunde han icke heller framlägga för huset dokumenterna i denna sak. Grefve Russell meddelade vidare, att amerikanska statsministern Seward underrättat lord Lyons om att nedsänkningarne af stenskepp i sydhamnarne icke skulle vidare fortsättas. I Underhuset har ledamoten Lindsay beklagat sig öfver, att regeringen, genom alt under förra sessionen framkomma med öfverdrifna skildringar af Frankrikes jernpansrade flotta, förledt huset till att bevilja ofantligt stora utgifter för den engelska flottan. Regeringen hade påstått, att Frankrike inom