IIvarjehanda. Lyckan, en dröm! En vacker vårmorgon, just som solen tågat ut ur Österns gyllene portar, möttes på lätta vinger Lyckan och en Dröm. Hvarifrån kommer du? sporde Lyckan Drömmen. Från en ung flickas kyska bädd; jag närmade mig densamma som en skön, rik yngling, tryckte en kyss på hennes hand och förklarade henne i de mest glödande ord min kärlek. Just som hon skulle svara att hon vore min, inbröt dagen och jag måste aflägsna mig. Men flickan skall hvarje dag tänka på mig och vara lycklig, — Är du fullkomligt säker derpå? frågade Lyckan. Jag vistades en tid hos ew man, och då jag en vacker dag vände mig ifrån honom, endast för en kort tid, för att äfven lyckliggöra andra med min närvaro, så hängde han sig — och jag är ju i sjelfva verket ejheller något annat än en skön drom. Rapport om ett begånget sjelftmord. Till vällofliga Härads Rätten! Kl. 6 på morgonen skall den döde hafva stigit upp och, sedan han säges hafva fruktat Gud, gått ut på ängen att se