Göteborgsposten – 5 mars 1862, sida 2

hvars närvaro man endast fördrog. derföre att man var tvungen dertill. Grefven och grefvinnan hade tvenne barn, bäda gossar. I februari månad dog den yngste gossen, som alltid varit mycket svag. Denna händelse ändrade i någon mån de planer som blifvit uppgjorda. I stället för att fara till London straxt efter påsk, såsom det bestämts, beslöto grefvens att ej begifva sig dit förrän i maj månad. Grefven hade tillbragt en del af vintern på Mount Severn, för att ha tillsyn öfver de reparationer och förändringar som der gjordes. I mars reste han till Paris, djupt sörjande sin sons död. Hans sorg var sannare än hans hustrus. April tillstundade, och med april påsken. Till lady Mount Severns illa dolda missbag, skref hennes mormor, mrs Lenison till henne, och underrättade henne om att hon behöfde byta om luft, hvarföre hon ville tillbringa påskdagarne hos sin dotterdotter på Castle Marling. Lady Mount Severn skulle gerna velat ge bort alla sina diamanter, för att bli befriad från detta besök, samma diamanter som förut tillhört Isabel eller hvilka hon åtminstone burit; men det fanns ej någon utväg att slippa undan. Fastlagsdagen kom den gamla damen, och med henne Francis Lenison. De båda voro husets enda gäster.