Göteborgsposten – 5 mars 1862, sida 1

med sig sonen William, som var sjuk och beböfde ombyte af luft. — Jag kan ej annat än beklaga, att ni är här, sade grefven; ty Isabel har i dag begifvit sig till Castle Marling. — Hvarföre då? frågade lady Mount Severn och betraktade med en forskande blick sin man. — Ab, tala ej med mig derom. Det är en bedröflig sak ! Mount Severn lemnade vid sin död endast skulder efter sig, och Isabel har ej ett öre. — Det bör ej förvåna er. — Men hon har ej det ringaste qvar. Hon har ej att kläda sig för. Jag har lemnat henne några guldstycken. — Hvad skall det bli utaf henne? hvart skall hon taga sin tillflykt? sade grefvinnan och spärrade upp ögonen. — Jo, hon skall vara hos oss, hon... — Hos oss! afbröt lady Mount Severn med gäll stämma. Hos oss? Aldrig! — Hon måste det, Emma. Hvart vill ni väl att hon skall taga vägen? Jag beslöt detta medan omständigheterna tvungo mig dertill. Isabel befinner sig i denna stund på Castle Marling. Laly Mount Severn var alldeles gulblek af raseri. Hon steg upp från stolen der hon setat, stödde sig med båda händerna mot bordet emellan henne och hennes man, och skrek: — Hör mig, Raymond. Jag vill ej, att Isabel Vane skall vara hos oss. Jag afskyr henne och jag förvånar mig öfver, att vi varit nog svag, att vilja godkänna en dylik anordning.