till skogs, när hon hörde ljudet af åkdon nalkas presthuset. Vid sådana tillfallen kom prosten i ytterligt bryderi och måste undskylla sig med hastigt påkommen opasslighet eller dylikt. En dag, då främmande väntades, instängdes suggan, för att ej ådraga prostfar förnyad förlägenhet. När gästerna infunnit sig gick värden, åtföljd af pigan och arrendatorns operationskunnige drang, till stigan, der det missbelåtna och otäliga offret befann sig. I det ögonblick ådern öppnades, högg patienten prosten i handen med sådant eftertryck, att han nödgades släppa sitt tag, hvarefter offret, löst och ledigt, hoppade öfver stängseln och flydde med all gewalt till skogs, der det, utmattadt af blodförlusten nedignade död och ej återfanns förrän flere dagar efteråt, sedan fläsket blifvit obrukbart. Vid suggans flykt ur stigan stötto hon så våldsamt till drängen och pigan, att den förre föll mot en stubbe och i fallet utstötte sitt ena öga, och den senare misste flera framtänder vid stöten mot det kopparfat, i hvilket bon ämnade upphemta blodet. De handlande personerna lågo länge under läkarevård, i följd af de kontusioner och blessyrer de vid detta tillfälle undfått, och prosten såg i den bedröfliga tilldragelsen en fingervisning af försynen, och trakterade efter den tiden sina gäster med den föda, ett någorlunda ordnat hus kunde åstadkomma. Tuileriernas sörjande korpar. I Paris, i närheten af Tuilorierna, vid gatan Rivoli, afled nyligen en portugisare, hvilken gjort sig lika beryktad genom sin stora rikedom, som genom sina Tesor i alla verldsdelar och sin sällsynta samling af foglar, hvilken tills i sista stunden utgjorde föremålet för hans trägnaste omsorger och ständiga tankar. Mannen hette Gama Machado. I sin ungdom hade ban i åtskilliga uppdrag för sim regerings räkning genomrest Sydamerika, en del af Östra Afrika, Indien och China. Vid Ganges stränder och i skogarne omkring Orinocco hade han fångat exemplar af de mest sällsynta fogelarter, hvilka han bevarade med stor förkärlek i ansenliga salar, hvarest de till största delen åtnjöto sin frihet. Denna makalösa samling af sällsynta foglar hade ban ständigt med stora kostnader ökat och endast deras föda kostade honom månadtlige nnärmare 1000 francs; ty bland dessa foglar funnos flera hvilka ej lefde af annat än persikor och drufvor, och andra som begärde att blifva uppvaktade med lefvande syrfota djur. Hans hufvudsakligaste sysselsättning från morgon till qväll under de sista åren bestod uti att inkttaga dessa foglars lefnadsvanor, och han had. om deras egendomligheter samlat så talrika erfarenhetsrön, att tillochmed fjerran boende ornitologer inhemtade upplysningar hos honom, och flera vetenskapliga föreningar i England och Frankrike ha ofta med stort beröm framhållit bans iakttagelser. Till sin familj i Portugal hade han testamenterat oerhörda summor, och dessutom tillföll ett arf af 50,000 francs en gammal piga som i 60 år varit i hans tjenst och trofast bistått honom i att vårda och omhulda hans älskningssoglar. Till foglarnes underhåll efter hans död, hade han likaledes till nämnde trotjenarinnas förvaltande anslagit en betydlig mänadtlig summa, men familjen i Portugal har ej velat godkänna denna testamentariska disposition, utan ofverklagat densamma. Kättens utslag har dock vändt sig till fördeljför de bevingade arfvingarne, hvilka fortfarande hvarje månad erhålla sina 500 francs, hvilka som nämndt är förvaltas af den gamla tjenarinnan. Samma dag den gamla fogelvänaen jordades tilldrog sig en scen af ett sällsamt slag, hvilken länge efteråt sysselsatte många sällskapskretsar. Vid middagstiden samlades de talrika sörjande vännerna och slägtingarne i det af Machado i lifstiden bebodda hotell. När alla väl hunnit samla sig omkring kistan, och en gammal mångårig vän just vändt sig till samlingen för att yttra några ord till den dödes ära, uppstod ett underligt mörker och salen genljöd af starka skrik och backande mot fönsterrutorna, hvilket tilldrog sig allas uppmärksamhet och nödgade talaren att afbryta sitt loftal öfver den döde. Det var alla de korpar, hvilka ha sin bostad på Tuileriernas tak och som nu i hundradetal kommo för att bringa deras gamle vän ett sista farväl. Men hvaraf kom det sig väl att de skreko så ynkligt och knackade och flaxade mot fönstren? Ingen af de närvarande kunde förklara detta, men dagen derpå berättade den gamla pigan att heunes herre brukade att hvarje dag vid middasgtiden utströ föda för korparne på balkongerna utanför fönstren, men i de sista skriftliga ord han meddelat sin gamla trotjenarinna, hade han uttryckligen förordnat att ingen föda måtte tilldelas korparne den dagen han skulle begrafvas. Korparne, hvilka ej blifvit notificierade hvarken om dödsfallet eller förordningen om indragandet af deras ranson på begrafningsdagen, infunno sig på vanlig tid, och då deras sedvanliga kost ej serverades dem, ut-. talade de sin harm genom skrik och slagsmål, och följde tillochmed liktåget allt under skrik och pip i Pr Tr . ott andt stvoken väsen Nästa dam infönna