Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 3

städsel åt ärterna, framsattes dessa och befunnos vara utmärkt goda och väl lagade, så ock den öfriga maten, och särskildt fästes vår uppmärksamhet på det nätta och prydliga sätt hvarmed gurkor och öfriga sallader voro upplagda. Middagen var med ett ord god och välsmaklig, äfvenså Alingsåsölet, och be talningen ytterst billig. Sedan vi derefter hade som hastigast besökt ett par personer, och erforo af våra klockor att ännu en god halftimme felades innan vi kunde erhålla biljetter till återtärden, företogo vi oss att promenera utefter ån, som genomlöper staden. Men tänk dig, värde läsare, vår förundran, då vi öfver allt der vi fråmgingo funno högar af rått läder nedlagda i det grunda vattnet uti ån, till och med på ömse sidor om bron, som från torget utgör föreningen emellan begge stadsdelarne. Till: en början togo vi för gif vet att största delen af handtverks-borgerskapet här måste vara garfvare, hvilket dock icke är händelsen Vår förundran utbyttes snart i vämjelse då vi frår den höga bron förnummo, att vatten öfver allt i hu: darnes närhet hämtades till hushållen, och erhöllc vi derom ytterligare visshet af en förbigående madam hvilken på tillfrågan, om stadboarne koka sin mat : detta vatten, helt naivt svarade: Ja, ja men, vi hs inget annat. Det var väl att vår middag hade blif vit något Årotfästall, ty eljest hade vi troligen icke fått mycken nytta deraf, huru väl anrättningen är var tillagad; och anblicken af de råa hudarne qvar stod länge i vår hågkomst och stadgade hos oss den föresats, att, då vi härnäst resa till Alingsås, vi skulle förse oss med matsäck från annat håll, der det åt minstone icke går så uppenbarligen magstarkt till väga med matlagningen, som det gör i denna gods stad. Menniskan, påstås det, kan vänja sig vid myc ket, ända till en vämjelig och osund orenlighet; ocl det synes ock v.ra fallet här, då det kan tillåta: gartvare att i närvarande, jemväl i sanitära förhål landen framåtgående tid, nedlägga hvarftals med rå: smutsiga hudar ifrån den ena åbrädden till den an dra utefter den bebyggda delen af staden, der des: innevånare alla skola hämta sitt vattenforråd till mat kokning och andra hushållssysslor och måhända jem väl till dryck. Det är förundransvärdt att icke sta dens styrelse och polismyndighet, långt före detta vid tagit åtgärder till förhindrande af ett så vanprydlig och vämjeligt företag, som det ifrågavarande, isyn nerhet då det lärer finnas tillfälle för garfvare at längre ned utom staden, men i dess närhet, förräte: enahanda operationer med hudarne, som nu verk ställes i den tätast bebyggda stadsdelen. Icke helle är det nu, med allt fog, anmärkta iörhållandet sär deles egnadt, att draga till staden en mängd lustvan drare; ty om ock, utom hvad här ofvan är anfördt icke synnerlig vridrig luckt skulle vara förenad me det uppblötta råa lädrets upptagande och nedläggan de under den kallare årstiden, så kan man taga fö gifvet att icke detta kan vara händelsen då vattne olifvit varmt och allt som deri nedlägges snart öfver går till soruttuelse och kringsprider pestartade ångor En rättelse härutinnan skulle säkerligen vara väl kommen för flertalet af stadens innevånare sjelfve Ne fallor.