Göteborgsposten – 3 mars 1862, sida 2

ir en stor skandal, tillade Mount Severn. Men hvad är att göra? Hvad är att göra ? Medan dessa trenne herrar rådgöra om hvilken åtgärd de helst böra vidtaga återvända vi ett ögonblick till lady Isabel. Hon satt ensam i sitt rum, ett rof för den lifligaste rörelse, nedtryckt af fruktan och sorg. Lord Mount Severn hade låtit henne förstå, att bon hädanefter skulle bo hos honom och hans hustru. Detta anbud hade gjorts på ett välvilligt och delikat sätt. Isabel hade till svar endast sänkt hufvudet och darrande mumlat ett svagt: tack! Men grefven hade ej väl lemnat henne ensam, förrän hon fick ett nervanfall, och strida, brännheta tårar sköljde hennes kinder. — Jag lefva under samma tak med mrs Vane! mumlade hon för sig sjelf: nej, aldrig! Jag skulle hellre vilja uppehålla mitt lif med mina händers arbete; än äta torrt bröd ja, tillochmed hellre dö, än underkasta mig en sådan förödmjukelse! Och så vidare, Unga flickor låta i allmänhet lätt hänföra sig af dylika sentimentala utbrott; men dessa äro dock oftast af kort varaktighet; de inse snart onyttan och dårskapen deri, isynnerhet då de befinna sig i en så kritisk bvlägenhet, som lady Isabel Vanks. — Arbeta för att lefva! det är en vacker fras, men dess utförande i verkligbeten är någonting helt annat. Sanningen att säga, hade lady Isabel icke något annat val. Hon måste ovilkorligen emottaga det förslag, som gjorts henne, och tillochmed under det hennes skälfvande läppar protesterade mot försynens beslut, insmög sig i hennes själ den öfvertygelsen, att det var hennes enda