Göteborgsposten – 1 mars 1862, sida 1

ö inre, och hon sade darrande för sig sjelf, att denna egendom afträdts åt honom för betalande af skulder, som hennes far gjort hos Carlyle. — Är min far skyldig er penningar? sade hon med en viss tvekan. — Nej, genmälte Carlyle, lord Mount Severn har aldrig lånat någonting af mig. — Huru kom det sig då, att ni blef egare till East Lynne? — Jag ville på ett lampligt och fördelaktigt satt placera mina penningar, sade advokaten, som började förstå I hvilka tankar som nu upptog Isabel; eftersom East Lynne var till salu, ansåg jag det vara ett godt tillfälle att på köpet af detta slott använda mina tillgångar. — Jag inser allt det förödmjukande i min nuvarande belägenhet utbrast hon, badande i tårar, jag inser nog, att min närvaro härstädes är oläglig; men hvad kan jag göra? det är ej mitt fel! — Det är åtminstone ert fel, bifogade Carlyle, om ni smärtar mig, och det gör ni mycket i det ni talar så till mig. Tro mig, jag röner en verklig lycka af att er i detta slott, och jag skulle skatta mig lycklig, om ni ville stanna qvar här, det försäkrar jag er uppriktigt med banden på hjertat. — Tack, mumlade Isabel, mottager anbudet ... för några dagar, tills min själ blifvit lugnare, tills ... ah, mr Carlyle, afbröt hon sig hastigt, säg mig, om min fars affärer verkligen äro i ett så bedröfligt tillstånd. Återstår för mig ingenting ... ingenting? ni är mycket god och jag