———— -AANNNAAQaAq--.g OWw-Äu12edeeeeeeeee— — — k ———————.g.— at (genom vakanser) dels der, dels vid ett -yrassierregemente, dit-transporterad, inom 4 rr till löjtnant, från hvilken grad han år 1846 iutledigades för sjuklighet med stabryttmästaecs rang, samt att han vid uppsättandet al ndelt unlnar i eget land olet löjtnant der 1854 och nu var major, då kan ,for utmärki nit i tjensten befordrades till otverstelojtnant ch utnämndes till t. f. guvernör öfver Wasa än. Med verkligt nit har han de senare iren vinnlagt sig om skötseln af sitt medelmåttigt stora landtgods nära Fredrikshamn. Hans bana har således icke varit lysande, hans naturgålvor och kunskaper äro det e) neller, minst för en guvernörspost, men han är en bottenhederlig man, som svårligen skall kunna förmås att gå ärenden, dem han forstår vara atvikande från fosterlandets sanna intressen. Eri godt tillfälle står honom öppet alt genast gora sig populär genom att utverka ofverflyttandet at det dyrbara namnet Wasa trån den så benämnda gamla staden på den nya — hvilken bankodirektören Stjernvalle smutsiga inställsamhet, under vår dåvarande genate ynklighet, fick uppkallad efter kejsar Nicolai —, hvartill vår nuvarande storturste nog torde vara benägen både af godt hjerta och at den sofliga berakning, att derigenom göra sig finnarne yttormera bevågne. Vid hr baron Wredes utkorande ull guvernör säges en man halt sin hand med i spelet, hvilken länge från höga platser gjort värt land mera ondt, än godt, tll dess han andteligen itör flertaldiga despotiska ätgärder såsom organisatör af vär nya indelta mintar berofvades, såsom vår kortsyuthet hoppades, allt inflytande i Finland, ehurn icke alla sina inkomster från detsamma — hr friherre Kasimir von Kotben. Han är nu rysk senator och har såsom sädan just iugenting att göra, men gör i stället hvad han kan för sitt glomska iadernesland och det hufvudsakligast genom adjointen hos Finiands minister-statssekreterare 1 Petersburg ock-å en iriherre med det tvehofdade namnet Styjernwall-Walleen. .Kålplanteraren Wrede, som sjelt icke sökte intrade vid indelta milltåron, blef bland andra för sina anors ekull nodgad at friherre Kothen att nolens volene lemna sin landtliga triatad och med sina förfäders bragder pryda hans unga stridskår, hvarvid Kothen lofvade goöra allt tor Wredes bastiga uppkomst, hvilket lötte Kothen måhända erinrade sig an, då han ansåg dvos fullgörande kunna butva nyttigt tör hotande evenuwualiveter. Kothen synes åunu icke he uppgifvit hoppet att kunna tränga sig tillbaka bland våra matadoror. Men, för att ej lemna general Riudiger åt sitt ode, eftersom höga vederbörande e) gjurde det, skall jag om honom tillagga, att nan hugnades med en ärlig gåtva at tusen rubel silfver trån Finlands statskassa, hvilket land han genom löttesbrottet vis å vis guvernörsinkometerna berötvades tillfället att blifva ull gagn första gången i sitt lit, åtminstone säsom betydande konsument inom landet, 1 hvars östhga del ban är född. Hans äreskänk utgår dock ej direkte trån finska eatalskassan, då den skulle blifva synlig genom statsräkenskapstöringen, ifall denna vågon gång blir det, utan medelbarligen genom H. M:s finska handkasea, for hvilken någon redovisningeskyldighet foga kan sättas itraga och hvars årliga anslag numera uppgår ul memot halftannat hundratusen rubel 1 siltver, sedan dermed för någon tid tillbaka tilldrog sig en märkvärdighet, som väckte sjelfva kejsarens höga förundran. Ty någon tid efter det våra financierer allerunderdånigst framställt, att vår statskassa var för klen och at utvägar till dess förstärkande nödvändigt behöfde påfinnas, föreslogo de lika underdånigt att ur densamma förstärka handkassan