— — ——— — — —— af de mi-snåj la, de som gjorde mesta oväsendet af sig, dragit sig tillbaka. Vid hennes intrade blef det genast åter tyst, och man skulle kunna tro, att oväsendet, stormen, som nyss var så våldsam och döfvande, nu lät sig kufvas af denna milda och ljufva uppenbarelse, Hon var ock så ung, hon föreföll så ren och blyg i sin enkla musslinsklälning! hennes ansigte som var omgisvet med en ram af fladdrande harbucklor, andades så mycken oskuld och tycktes så föga vandt vid litvets strider, at alla dessa män, nyes så retliga och upprörda, plötsligen blefvo lugna och vördsamma. — Jag hörde nyss, började lady Isabel med upprörd och darrande stämma, klagomål uttalas öfver mig. Ilär är jag. Hvad viljen j mig? Hvar och en af de närvarande började nu klaga, ehuru med visad moderation. Det var en lång och smärtsam berättelse, som djupt pinado den unga faderoch moderlösa. Fo-drings garne voro många och deras anspråk stora. Fordiingarne voro af flera slag: vexlar betalbara a vista, reverser, förfallna för längesedan, andra hvilkas förfallotid ännu icke var inne, kortligen skulder af alla möjliga slag och bland dem voro de värsta de summor, som den aslidne varit okyldig till tjenare, arbetare, torpare, elagtare och bagare m. m. IIvad skulle Isabel Vane göra? Hvad kunde bon svara? IIvad beslut skulla hon fatta? Ilon stod der orörlig och stum, utan att veta, hvad hon skulle säga, och betraktade den missnöjda bopen med ögonen fulla uf smarta och medlidande. : — Saken är den, mia unga dame, fortfor en af kreditorerna, till det yttre en gentleman, att vi vj skulle velat