Göteborgsposten – 27 februari 1862, sida 1

Bel I SPELICH 101 Åmna lanasman. Öppet sändebref till Sveriges Bönder. Mine bröder! Pa grund at den vänliga uppmärksamhet J altid egnat de åsigter, rörande samhällslifvets förbättring, som jag i en och annam af mina obetydliga skrifter uttalat, far jag mig härmed friheten att till Eder framställa en uppmaning, den jag önskar att J med allvar måtten behjerta, emedan det gäller Eder egen ära och fäderneslandets sanna väl. Det stundar till en blifvande riksdag, en riksdag som kan till sina följder blifva den vigtigaste vi upplefvat sedan 1809; ty det är goda utsigter för en lycklig lösning af landets lifsfråga: en ombildning uf representationen. Jag vet att J alle önsken en förändring, grundad på billighet och rättvisa; men jag vet äfven att det gifves mången, som söker förvilla Edert sunda omdöme, genom vrängda framställningar af förnållandena. Manga af Eder hafva kanske af denna orsak fått en skef uppfattning om frågans egentliga ståndpunkt, hvarföre jag här i få ord vill säga, huru det rätteligen hänger tillsamman med denna stora nationalangelägenhet. För första gången sedan vårt nya statsskick infördes, har konungens förste rådgifvare, derutinnan otvifvelaktigt ätergifvande den ärlige konungens egen mening, oppet uttalat, icke blott att en förändring i vår nuvarande representation är nödvändig, utan ock att den borde utföras i öfverensstämmelse med Norges och Danmarks statsförfattningar, d. v. s. med upphäfvande af det nuvarande föråldrade ståndsväsendet, samt att Regeringen vill använda alla krafter och lofliga medel för vinnande af detta stora ändamål. Det tillhor Eder och det tillhör oss alla, hvar i sin stad, att med redlig håg understödja denna vår konungs och hans regerings afsigt, och när vi detta göra, i det vi oaflåtligt hafva mälet för ögat, och icke låta oss afvända från den väg, som dit leder, genom att envist vidhålla möjligen skiljaktiga åsigter, rörande underordnade enskiltheter, så skall, med Guds hjelp, det stora företaget, trots allt motständ, blifva lyckligt genomfördt, till Fäderneslandets lycka. Utom detta väntade förslag till en allmän ropresentationsförändring, hafva Rikets Ständer att redan vid den instundade riksdagen besluta öfver ätskillige hvilande förslag till smärre, partiela förändringar i representationen. Jag vägar ej, rörande dessa förslag, uttala något bestämdt omdöme eller gifva något bestämdt räd; men jag bör dock fästa Eder uppmärksamhet derpå, att om bland dessa förslag finnes uagot bättre än det närvarande, så bör det ej förkastas, derför att det icke är allt. Det bättre utgör intet hinder för det bästa, utan är tvärtom vägen dertill. Särskildt bör detta af Bondeständet behjertas, då reformernas motständare gerna, och icke utan framgång begagna hondeständets vägran att medgifva förbättringen i hvad på dess representation ankommer, såsom törevänning att sjelfve handla på samma sätt. Jag uppmanar Eder derföre att med enighet välja sådana ombud till den blifvande riksdagen, som ar själ och hjerta arbeta för den vigtiga sakens framgång. Det vore mer än bedröfligt om Bondestandet härutinnan skulle motarbeta sitt eget och fäderneslandets sanna väl. Jag vill dock hoppas att sadant aldrig skall inträffa; ty svenska Bondestandet har i alla tider sträfvat för ett sannt framåtskridande på rättvisans väg. Måtte detta äfven au blifva händelsen. Alingsås i Februari 1862. Pehr Thomasson. a nl ol