Göteborgsposten – 24 februari 1862, sida 1

— TA qq;— — den tiden ej nägon Person, som motsvarade den beskrifning man gifvit om Thorn eller bar dennes namn. Allt hvad vi kunna göra är att vänta och hoppas, det tiden må sprida något ljus öfver saken. De hade under samtalet kommit fram till Stadshuset. En stor massa menniskor trängdes vid ingången. Lord Mount Severns aristokratiska ekipage höll på något afstånd derifrån, liksom för att ej komma i beröring med andra vagnar. Kusken satt på kuskbocken och tvenne pudrade lakejer stodo vid vagnsdörren. — Lady Isabel Hare sitter inne i vagnen, utbrast Barbara, i det hon passerade förbi. Mr Carlyle kände sig öfverraskad. Hvad kunde hon väl vänta på der? hvar var då grefven? Han anade, han visste ej huru, att något kommit i olag. — Förlåt mig, att jag lemnar er ett ögonblick, Barbara, medan jag skyndar bort att tala några ord med lady Isabel. Han lemnade nu Barbara, utan att afvakta hennes svar, och närmade sig till Isabel. Diamanterna gnistrade i hennes lockar, då hon böjde sig ned emot honom. — Jag väntar på mr Ducie, mr Carlely. Jag ville ej gerna stanna ensam i kapprummet, hvarför jag beslöt att hellre bli qvar här. När mrs Ducics vagn kör fram, skall jag stiga ur. Jag skall följa med henne in. — Och grefven ? — Ah, ni har ej hört det? Min far är återigen dålig. — Återigen! upprepade mr Carlyle.