Göteborgsposten – 22 februari 1862, sida 3

———————— ——— Fran Utlandet. Den preussiska regeringens svar på Österrikes och Wärzburgarnes noter vinner allmant bifall hos Berlinerpressen, såväl hos den liberala som den reaktionära; men under det de liberala glädja sig öfver, att Österrikarne och Wärzburgarne fått svar på tal och ati uet jämmerliga, på en gång dumma och elaka ansallat afvisats med kallt förakt, känna de reaktionära sig åter särdeles tillfreds-tallda ofver, alt den preussiska svarsnoten riCke obetingadt utesluter förhandlingarne, utan endast sordrar en bestämd sormulering al forslagen. Den liberala pressens belåtenhet inskränker sig likväl endast till sjelfva noten; ty man är allt annat än belåten med grefve Bernstorffs förra uppträdande. Efter elt hästigt angrepp mot koalitionen och efter att hafva stämplat den sachsiske ministern Beust som en hycklare, bryter Natioual Zeiwng löst mot grefve Bernstorff och öfveröser honom med förebråelser för hans långsamhet, med hvilken han förderfvar allting. -Af hvad skäl — frågar bladet — har han först den 2 febr. och icke förut besvarat de österrikiska påståendena om betydelsen af förbundspresidiet och allt det andra skräpet, hvarmed man samtidigt framkommit? I fall han var en påpasslig minister och i rätt tid spårat en intrig, som var under görning, skulle hav genom en note till Wien i januari månad hafva qväst hela det stortyska pratet . födseln. Och äfven sedan saken kommit till utveckling, skulle rask handling ha varit på sin plats. Preussen behosde alldeles icke betänka sig efter mottagandet af de lika lydande noterna; dess uppträdande hade tillräckligt eydligt föreskrifvit det. Under loppet af på sin höjd 48 timmar kunde svaret blifva uppsatt, och det hela, både de stortyska, den preusiska och de sachsiska noterna, varit offentliggjorda i ÅAllg. Pr. Zeit. Hvilket för Preussen gynsamt intyck, skulle icke detta hafva gjort på alla! Hvarje någorlunda rättsinnad tysk skalle hafva känt sig upprörd öfver den skändliga intrigen, ingen skulle ha blifvit vilseledd genom de stortyska lögnerna om innehållet af de identiska nuterna. Hvar och en skulle ha prisat den preussiska regeringens fasthet, och följden deraf skulle ha varit en fullständig triumf öfver hycklare och ränksmidare och angriparnes totala moraliska nederlag. Måtte dock erfarenheten lära regeringen att ifrån denna stund handla hastigt! Slutligen råder bladet regeringen att hämnas på Österrike och wurzburgarne samt bjuda dem spetsen genom att erkänna Italien. I engelska Underhuset har den bekante folktalaren Bright tadlat regeringen för dess truppafsändningar till Canada, på den grund att de upphatsat amerikanarne och amerikanska nordstaternas regering visat sin goda vilja med att genast utlemna sydemissarierna Efter Brights utfall tog Palmerston till ordet och förklarade, att afsändandet af trupper trån England var nödvändigt, för att värna om landets ära, och gendref för öfrigt på det be