han sig, att tillkalla ledaren af den yttersta oppositionen, amiral Kanaris, och antog den nes program, som gick ut på: 1) en ausvarig ministerpresident med fritt val af sina kolleger och rätt att efter tycke förändra minieteren; 2) upplösning at de nuvarande kamrarne; 3) upprättandet af ett nationalgarde; 4) tullständig frihet för valen och ordet; 5) upprättandet af egendomshypoteks-föreningar; 6) finansväsendets reform; 7) aflägsnande från hofvet at alla de personer, som blanda sig i politikens och regerings-angelägenheternas gång, utan att vara derför ansvariga, i det ansvaret endast drabbar ministrarne; 8) styckande at de domäner, som ligga obegagnade; 9) frihetskämparnes forsörjande. Antagandet af detta program förmådde det moderata partiets ledare att hålla sig tillbaka, och Kanaris kunde endast med stor möda få en provisorisk ministerlista uppsatt. Men då de radikala namnen å denna väckte missnöje och oordningar, förändrade han densamma och hade just tätt en antaglig lista färdig, då han erhöll en konglig handskrifvelse, som i öfvertygelsen om, att den förra ministerlistan icke öfverensstämde med landets fordringar, fritog honom från ytterligare besvär och tackade honom för hans bemödanden, — Till hvilken grad säkerhet och förtroende saknas i Grekland, och af huru stor vigt upprättandet af kreditanstalter skulle vara, synes deraf, alt landtmännen ofta nödgas på förband sätta sin skörd i paut för lån mot 40 procent, oaktadt det finnes ett sådant öfverflöd på oanvända penningar, att banken i Athen nyligen fått tecknade 6,596 aktier i stället för 2,000 eom den inbjudit till. Inom engelska parlamentet har lord Carnarvon framställt klagomål örver britiska un dersåters behandling 1 Nordamerika. Till följe derat och med anledning af lord Malmesburys uppmaning att förklara blockaden för otillräcklig, varnar Times åter mot, att lättsinnigt indraga England iden amerikanska striden. Det heter bland annat: Hvad skall man göra med en sådan amsibisk personnage, som efter atti många hafva uppehållit gig bland amerikanarne och så temligen antagit deras lefnadssätt, nu plötsligen gör gällande, att ban aldrig trånsagt sig sin engelska borgarerätt eller ens velat uppgifva den? Den amerikanska regeringen kan ej visa dylikt folk större gunst än sina egna medborgare, om de väcka misstankar. Ja, de förra äro, om möjligt, ännu farligare än dessa senare. Men vid sidan af detta medgifvande förebrår Times Amerika dertor, att dess undersäter alltid och öfverallt deltagit i de revolutionära försöken i Europa, och att dess regering då ständigt skyddat dem, ja, tillochmed begärt skadesersättning åt dem. Bladet har nu vändt sig. eTimes uttalar eig jemväl mot ati förklara blockaden för otillräcklig, alldeustund den enligt lord Russells förklaring icke är det (möjligen skola Slidells detaljerade meddelanden till franska regeringen dock förändra denna åsigt), och uppmanar slutligen England, att visa sig högsinnadt. Ty om äfven dess borgare måste lida något af den amerikanska regeringen, så äro likvål dennas lidanden oändligt större, då hon ställt för sig en outförbar uppgift och nu måste tillgripa alla förtviflana medel. Historien företer i Athens exempel bevis på hvad man kan vänta sig. Åfven Athen försökte till hvad pris som helst, att ombilda ett statsförbund till ett centraliseradt rike. Försöket strandade mot Athens hårdhet och grymhet och derpå, att dess sätt att föra kriget visade, hvad man kunde vänta sig af dess herradöme. Om Seward vill visa, hvad man har att vänta sig af en centralregering 1 Washington, så ligger det måhända i mensklighetens intresse, att oförhindradt gifva honom tillfälle dertill. Angående den merikanska interventionen skrifves i Times: Mexikanarne äro skyldigatill britiska undersäter minst 12,000,000 L, d. v. s. ungefär tre sjerdeodelar af republikens hela utländska skuld. Början till denna skuld består i de penningar (nära 7,000,000 Å), som engelsmännen för ungefär 40 år sedan försträckte, för att gifva den unga republiken tillfälle, att gå framåt. Utsigterna voro ej heller så dåliga. Räntorna å skulden skulle ännu icke hafva uppgått till 400,000 årliligen, då deremot öfverskottet i Mexicos inkomster under spankt herravälde uppgått till fem gånger så mycket. Betalningarne uteblefvo likväl så ofta, att skulden nu genom resterande räntor uppgått till dubbelt mot dess ursprungliga storlek. Den ena gången efter den andra konversioner, förlikningar, öfverenskommelser, förpantningar och borgensförbindelser, hvilka alla lette till intet. Enskilda grenar af statsinkom-terna bestämdes på ett så formelt och otvetydigt sätt till obligationsinnehafvarnes betalning, att de rent ut blefvo britisk egendom; men derom be