Re 224— —1417 nvIIRCTT SUI Vv uvIi pÅ, Ar deputerade kammaren för Tysklands och alla enskilda tyska staters säkerhet och välfärd skall förklara en reform at den tyska förbundsförfattningen vara nödvändig, och det på töljande basis: 1) att det bestående förbundsförhållandet till Österrike angående dettas till tyska förbundet hörande område och den mellan detta område och det ötriga Tyskland bestående rättsliga förbindelsen ömsesidigt hållas vid kraft; och 2) att Preussen och de öfriga tyska staterna inom detta mera omfattande förbund, utan kränkning af deras inre sjelfständighet, förena sig i ett inskränktare förbund med hänsyn till militära, diplomatiska och handelspolitiska angelägenheter, i hvilket den högsta ledningen at den gemensamma förbundsregeringen tillkommer Preussens krona, under det en gemensam nationalrepresentation för förbundsstaterna medverkar vid lagstiftningen och den författningsenliga kontrollen öfver förbundsregeringen. Preussiska regeringens svar till österrikiska och wivrzburgska hofven föreligger nu i sin helhet. Detsamma innehåller, såsom törut nämnts, en protest mot försöket att af tyska förbundet få en garanti för ätven icketyska besittningar, och derjemte en vägran att ingå på den konferens, som af wirzburgarne föreslagits, med den stortyska planen till basis för sina underhandlingar. Den kurhessiska regeringen fortfar att gå tillväga med den största stränghet. Det är förut omtaladt, att militären i Hanau uppbrutit kassakistor och penningegömmor hos dem, som nekade att betala skatter, och detsamma skall ske äfven annorstädes, emedan myndigheterna hafva befallning att under alla omständigheter försäkra sig om de motvilliga skattegifvarnes penningar. Medlemmarne af den upplösta ständerförsamlingen blifva likaledes pungslagna, ty de få hvarken aflöningar för den tid, de varit samlade, eller sina reseomkostnader betalta. Inom österrikiska riksrådet blir stämningen ständigt bittrare mot regeringen, emedan hon låter rådet offra sin tid på åtskilliga lagarbeten, hvilka kunna i och för sig vara vigtiga nog, men försummar det nödvändigaste, som i Österrike är finanserna. Den enda gäfva, riksrådet hittills gifvit folken, är deficit och nya skatter yttrade nyligen en talare. Finanserna äro vigtigare än -presslagen, utbrast en annan, På grund af rådets sammansättning är det likväl otänkbart, att samla en majoritet mot regeringen, och de czechiska deputerade skola derför vara betänkta på att med det första utträda. — Österrike lider fortfarande och myeket af öfversvämningarne. Öfverallt i hela Italien fortfara demonstrationerna mot påfvens verldsliga herravälde. I sjelfva Rom ha demonstrationerna på teatrarne gått så långt, att de franska soldaterna måste skrida in och starka patruller bevaka ingångarne. — En italiensk tidning offentliggör ett upprov från den romerska nationalkomiteen till det romerska folket, hvari detta uppmanas att lägga band på sitt hat och sin förbittring öfver den klerikala regeringen och glömma de af densamma lidna förnärmelser, för att förbereda sig på kommande händelser och lugna Europa såväl genom sitt fasta beslut, om att vilja skilja frågan om den verldsliga makten från den om pet andliga herradömet, som genom sin vördnad för innehafvaren af den högsta andliga värdigheten och för religionens tjenare. Man måste framför allt öfvertyga de uppriktiga katolikerna om, att det icke kan herrska något tvifvel om påfvens säkerhet, för den händelse att han skulle komma att sakna det franska beskyddet. Det romerska folket bör genom fredliga manifestatiener tillkännagifva sitt fasta beslut om, att det vill utgöra en integrerande del af det italienska riket under konung Victor Emanuel. Den italienska regeringen anser de nästan samtidigt utförda demonstrationerna mot påfven i alla vigtigare städer hafva utgått från rrörelsepartiet, och tänker derföre allvarligt skrida in mot detta, på det att det icke må kompromettera Italien gentemot utlandet samt undergräfva regeringens inflytande i det inre. Regeringen vill icke kränka rätten att bilda föreningar, utan endast hindra komiterna från att bilda en stat i staten, och om de bestående lagarne ej äro dertill tillräckliga, skall hon inför parlamentet framlägga de nödiga förslagen. I närvaro af denna djupa rörelse på halfön yttrar sig den officiela Moniteuren i följande ordalag, som ha en ej ringa komisk anstrykning, alldenstund det just är Frankrikes besynnerliga politik iltalien, som närmast föranledt den nya jäsningen: De från Italien ingående underrättelserna bevisa alltmera nödvändigheten för den kongl. regeringen, att återställa den lagliga ordningen inom ett land, böjdt för lidelsefulla rörelser af alla slag. Franska regeringen vill nog två sina händer AAh HAii. w,.2 t Pb