2— m 42 Från Danmark. På Kasinoteatern i Köpenhamn har gifvits ett nytt stycke Handsken og Viften, franskt original. Stycket har vunnit bifall. Pointen i detsamma skall vara sinnrikt genomförd; den består i ett teckenspråk mellan husvudfigurerna, hvilket den ena för med sin handske och den andra med sin solfjäder. Hr Wiehe och mamsell Price hatva dessa hufvudroller. — En konstnärskarnaval kommer att gifvas på Köpenhamns Kasino thorsdagen d. 27 dennes. Behållningen skall användas till grundläggandet af en fond för befrämjande af konstnärliga föremål genom uppförande af en byggnad för detta ändamål. Arrangementet för karnevalen är uppdraget åt arkitekterna prof. Hansen och prof. Nebelong, bildhuggaren prof. Jerichau; mälarne Sörensen, Schovelin, Dahl, Neumann m. fl.; musici: konsertmästaren Pauli, musikdirektören C. C. Möller; litteratoren E. Bögh samt skädespelarne Hansen och V. Wiehe. Man kan häraf sluta att karnevalen blir lyckadt arrangerad. — Den nya studentförenmgsbyggnaden i Köpenhamn är så till vida färdig, att Åkrandsen reises om ett par veckor. — Kosa och Rosita är titeln på ett nytt lustspel af okänd dansk författare, som gifvits på kgl. teatern i Köpenhamn och blifvit mottaget med synnerligt bifall. Det omnämnes som en af de bästa originala produkter, som på senaste tiden gått öfver scenen. — Hr Nyrop har för andra gången å kgl. teatern debuterat såsom Masaniello i Den Stumma. Denna representation var i alla hänseenden egnad att befästa och föröka den gynnsamma stämning, som hans föregåeende uppträdande eiterlemnade. Man återfann, säger Dagbl., hela den passion, det dramatiska lit och den hängitvenhet åt rollen, som på dedut-attonen så mäktigt grep publiken. Vid sidan härat hade inträdt ett lugn och en sjelfbeherrskning, utau hvilka äfven en betydlig talang icke kan framkalla något tillfredsställnnde konstnärligt intryck. I musikaliskt afseende var hr Nyrop likaledes bättre disponerad, om än något af det, som man att börja med ansåg för indisposition, torde härröra från stämmans dunkla och något beslöjade pregel. Slummer-arian hänförde åhörarne till det enhälligaste bifall. — Vid Skive har på Limfjorden ett stort isstycke, på hvilket befunno sig 17 personer, blifvit lösryckt från land och drifvit ut vind för våg under stark blåst och snöyra. Man beredde sig redan på att tillbringa natten på isen, då ändtligen, tillfölje af de nödställdas höga rop, personer med båtar lyckades uppbinna och rädda dem. — Från Aalborg skrifves d. 14 dennes: Limfjorden häremellan ochi Sundby har under dessa aftnar, eller för att tala korrektare, under dessa nätter starkt påmint om Dyrehavstiden. När man i natt stod på brädden af fjorden fick man ett ganska egendomligt intryck af hela scenen. Det var icke frostklart månsken som de föregående nätterna, men kontrasten var desto större när skyarna skakade snödunen af sig. Ute på fjorden hvimlade det af menniskor; en svart massa surrade hit och dit och genom denna kryssade in och ut en otalig mängd skridskoåkare. Slädbjellrorna voro icke de enda som gjorde musik; både från violen och klarinetten ljod dansmusiken genom de tält, som var spändt öfver den improviserade orkestertribunen. Ljus och lyktor glimmade öfverallt från de många små tälten; der fanns dannebrogsflagga och utskänkning, der dricka och hvetebröd, äpplen och kakor, kaffe och bäjerskt öl, gammal rom och toddy, och omkring musiken dansades på blotta isen till långt ut på natten. Det var ett högst förunderligt nattstycke, och när man såg den krälande svarta svärmen af menniskor, hvilka dansade omkring på isen under sång och musik, skulle man knappast tro, att det var danskt tolklif. EE EN oc oo F